Musikalisk accent på litterär supé
Det var det bästa! Vilken musikalitet! Ett par av de spontana kommentarerna efter andra extranumret.
Musikerna Nina Ramsby och Martin Hederos avslutade den litterära supén i stadsbiblioteket på lördag kväll. Och precis som Thérèse Karlsson i fjol stal man showen.
Nina Ramsby, sång, flygelhorn, gitarr, munspel och Martin Hederos, piano och tramporgel bjöd på musikalisk underhållning av bästa märke, från vackra jazziga ballader över Bellman och folkviseaktiga melodier som ”Jag vet en dejlig rosa”, till gospel och pop. Allt med stor närvaro och inkluderande utförande. Det kändes att duon verkligen ville bjuda in publiken och vi tackade och tog emot.
Applåderna och bravoropen rungade och det blev extranummer.
Men visst. Nog bjöds det på en del underhållning och många tänkvärda formuleringar också i den mera litterärt betonade delen av supéprogrammet.
Poetiskt
Först ut var poeten Katarina Gäddnäs som inledningsvis läste en hyllningsdikt till litteraturdagarna, bland annat om hur ”det blå bibliotekets lysande klocka vakar i natten…”. Hon läste också ur ”Venuspassagen” och ur ”Vitbok”, som kom i fjol.
Kenth Danielsson fortsatte med att läsa några passager ur sin prosapoetiska roman, ”Balladen om Bel Ols” till passande bakgrundsmusik av Erik Satie.
På det tog sig Daniel Sjölin för att ge publiken på en genväg till hans ”Världens sista roman”, en sammanfattning på 1,5 procent av den 374 sidor tjocka boken. Sjölin pratade bland annat om begreppet ”att hysa tystnad” som han betecknade som ett heltidsarbete med svåra sömnproblem som följd…
Sammanhang
Merete Mazzarella, sin vana trogen helt utan manus, fick många i publiken att le, skratta och nicka instämmande , när hon utgående från att kocken Michael Björklund bjudit på svärmorspotatis till kvällens fläskfilé, talade om sin nya bok ”När vi spelade Afrikas stjärna”, och då framför allt om vår syn på mormödrar och farmödrar. Mormor som är rund och god och bakar bullar och farmor som är smal och lite sträng med förmaningar till barnbarnen om att tvätta händerna och torka fötterna. Själv är Merete Mazzarella just farmor, därtill med barnbarnen på andra sidan Atlanten.
Hon berättade om vikten av att man som farmor (eller mormor) blir ”släktförmedlare” och ger barnbarnen ett sammanhang bakåt i tiden.
– Nuet är inte horisont för allt, sade hon.
Ord och mord
Efter en kort paus var det deckarförfattaren Arne Dahls/Jan Arnalds tur att läsa ur ”En midsommarnattsdröm”, ett ganska muntert stycke om upptäckten av en död kropp.
Författaren påminde om att det blir mord om man blandar litteraurdagarnas tema, mod, med ord.
Barbara Voors berättade om sitt skivande och den inspiration som hon bland annat kunnat få i drömmen.
Tända ett ljus
Kavalkaden avslutades med Jörn Donner som valde att hålla sig kort men som med hänvisning till Merete Mazzarella också han påminde om nödvändigheten att bekämpa minneslösheten. Donner sade också att han nästa börjat längta efter sextio- och sjuttiotalets radikala och ifrågasättande författare.
– Allt det våld som utspelar sig i världen varje dag berör mig och jag vill gärna tända ett ljus för den frihet som ständigt är hotad, sade Donner och fick varma applåder.
Jonna Ekman lotsade med säker hand författarna och supégästerna genom kvällens program och utöver fläskfilén med ”svärmorspotatis” (mos) bjöd Michael Björklund också på mjölkchokladmousse.
