DELA
© Nya Åland

Mickel Olofsson, kunglig sekreterare

I medlet av 1500-talet föddes i det nuvarande Norra Bomarsund en person som i Svea Rike gjorde en formligen enastående och formidabel karriär. Hans namn var Mickel Olofsson, eller Michill som han i ett brev till Axel Oxenstierna kallar sig. (Bilden visar en gamal karta från Pärsnäs.)
Mickels födelseuppgifter är outforskade och om hans uppväxt finns än så länge inga uppgifter, endast att han gått i så kallad latinskola. I Svenskt Biografiskt Lexikon finns en diger biografi över hans verksamhet och där sägs att han härstammade från Åland och hade fädernejord där.
I Uppland Fornminnesförenings Tidskrift av år 1876 sägs att han är begraven i Börje kyrka i Uppland. Att hans änka Anna fick behålla Sommero i Föglö och Fårö i Sunds socken på Åland.
I urkunderna har Mickels hemgård fått många namnbeteckningar som, Fula, Feela, Fårö, Fählöö och Färöö. I ett tingsprotokoll från 1641 sägs att ” Fula” är ett hemman om 112 jordmarker som salig Michael Ollson, fordom sekreterare år 1614 hade i possession och tog utlagorna av. Vidare sägs att han varken före eller efter det året ”nutit uthlaghorne av ”Färöö” hemman , vilka i stället vore till Casterholms slått åhrligen kombne.
I gamla kartor kan man se utmärkningen av Feela och det skulle då ligga ungefär på platsen för det nuvarande Karongäla. I en skattläggningskarta från 1765 över Persnäs står Feela som no: 96. Vidare Fählö torp och åkergiärdan av sandjord bestående, finnes ej heller av Hans Hansson upptecknad, men berättas vara uppodlat av no: 80 skogshop.


Utraderades
En annan uppgift gör gällande att Feela är den gård som sedermera blir Skarpgården alltså det nuvarande Bomarsunds gård. Denna gård skall länge hysa personer med förnamnet Olof. Var det Feelafolket som utökade sina domänär?
Vi rör oss i trakter som på gamla kartor kallas Pärsnäs, ett byområde på nordöstra sidan av ”Finby vikarna”. På 1700-talets kartor ser man att här gick ”allmänna byavägen till Persby från allmänna post och landsvägen”. Vägen gick mot den så kallade ”Sunds Gränden”.
Kartografer är ett konservativt släkte, man fortsatte skriva uttryck från äldre tider då vägen hade sitt slut vid Skarpgården och därför kallades för en gränd. Den nuvarande vägen över Finby ”Värsslätt” fanns inte i äldre tider.
I Hans Hanssons karta från 1650 saknas vägsträckning och Bomarsund var endast benämnt som det vattenområde som ligger mellan Vårdö och nuvarande fästningsområdet där det endast fanns tre mulbeten. Vi känner också igen Persnäs som den by som utraderades från kartan i och med den stora folkomflyttningen till Saltvik Haga efter den ryska annekteringen.


Centralfigur
I en artikel av den 25 januari 2001 I Ålandstidningen, beskrev underteckand Mickels verksamhet utgående från Svenskt Biografiskt Lexikon, biografin skriven av författaren Lars-Olof Skoglund band XXV under Mickel Olofsson sid 491, bokserien finns i Mariehamns Stadsbibliotek.
I en nyligen utkommer bok, även den införskaffad till Stadsbiblioteket, ”Den skoningslöse”, en biografi över Karl den IX av Erik Peterson, upptas även den roll Mickel spelade i flera tiotals år under den omtumlande tid då arvet efter Gustav Vasa satte sina djupa och blodiga spår i Sveriges historia. Mickel var i högsta grad en centralfigur i dessa skeenden.
Under rubriken Karls nyordningar, läser vi följande:
Under sin tid i Nyköping hade Karl omgivit sig med ett furstligt råd som haft ett visst inflytande i styret av hertigdömet. Mest att säga till om hade dock ett antal ofrälse sekreterare. När Karl blivit kung fortsatte han på den linjen – han lät ofrälse eller lågfrälse sekreterare få stort inflytande i centralregeringen i Stockholm, på bekostnad av högadeln.
Av de ofrälse sekreterare som Karl hade i sin tjänst var förmodligen MO mest inflytelserik. Han var jämnårig med Karl och kom ursprungligen från Åland. Som skrivare hade han börjat i Karls kansli i Nyköping i början av 1570-talet och arbetade upp sig till sekreterare 1585. Under striderna mot Sigismund var O en av Karls mest trogna anhängare och han användes av Karl som medlare mellan riksrådet och Sigismund. När Karl reste över till Estland sommaren 1600 följde O med som chef för fältkansliet.
MO fortsatte att avancera när Karl officiellt antagit kungakronan 1603. MO hade fått stor makt i riket, men adlades aldrig. På så vis kunde Karl fortfarande ha kontroll över sin sekreterare.
MO får räknas som den mest representativa av de herrar som hade Karls förtroende. Under hösten 1609 var Karl svag och låg mest till sängs. Regerandet fortgick i hans namn, men det var mest människor runtomkring som fattade de löpande besluten.
Karls trogna skara av sekreterare med MO i spetsen verkar ha tagit över det mesta av det löpande regeringsansvaret. De visste vad kungen ville i de viktigaste frågorna och kunde därför agera i kungens namn.


Triviala saker
Jag vill i detta sammanhang referera till en annan bok, ”Uppkomlingarna” av Svante Norrhem, som handlar om kanslitjänstemännen i 1600-talets Sverige och Europa. Denna bok finns inte på biblioteket men kan fjärrlånas.
Här har Norrhem djupdykt i de olika handlingar och brev som finns bevarade från denna tid och MO finns omnämnd på ett flertal ställen.
Att skriva till ”Kungs” är ett uttryck vi känner igen. Det var inte alla gånger så lätt och många tog vägen via sekreterarna, ja ibland via sekreterarnas bekanta, allt för att uppnå så bra förmåner som möjligt.
Bland olika ärendetyper nämner Norrhem att hälften av ärendena gällde privata, ja ibland rent triviala saker och den andra hälften rena statsangelägenheter. För att uppnå så stora fördelar som möjligt använde man ibland kanaler som ledde fram till sekreterarna som i sin tur skulle tala väl om saken inför kungen.
I ett fall nämner han om hur en brevskrivare gått via två mellanhänder för att alls komma fram till MO. I ett annat fall ville Karl Horn att sekreteraren MO skulle lägga ett gott ord hos Hertigen för en ryttmästare.
Mutor var inget okänt fenomen denna tid. Man ansåg det vara lönande att först betala en sekreterare emedan han hade möjlighet att inverka på ett visst beslut.


En slug man
I eftermälet om Mickel sägs det att han var smidig i kontakterna med alla, en klok och slug man som visste hur han skulle agera. Han överlevde alla utrensningar och var den ende av de ofrälse sekreterarna som fortsatte sin tjänst hos Gustav den II Adolf och märk väl han började sin karriär hos Johan III som tidvis stod i konflikt med Karl.
En fråga man ställer sig är hur en person kommande från så enkla förhållanden och med enbart det vi i dag kallar grundskola kunnat uppnå en sådan position. Utgjorde kanske närheten till Kastelholms slott en språngbräda för den kloka pojken. Det är frågor vi troligtvis aldrig får svar på.
Mickels grav finns nedsänkt mitt emot högaltaret i Börje kyrka i Uppland.
I kyrkans gravstensförteckning står: Här under ligger begraven: erligh wälwijs och welbetrod man: S. Michel Olofson: Kon. May och Rijksens secreterare, hwilken i Herranom afsomade den 4 juni 1615. Midt på stenen står: M.O.S.A. S. D. – M.M.D.

JOHAN GRANLUND