Makt och motstånd i slutna rum
När nykomlingen kommer till det ensliga skäret kastas plötsligt livet över ända i Fyren, en film under inspelning på Lågskär.
Det är år 1939 på en fyrö någonstans i Östersjön. På ön lever fyrmästaren Vilhelm Hasselbond med sin fru Dorrit, sonen Gustaf och en dotter. Gustaf gör allt för att vinna sin fars kärlek och uppskattning, men lyckas aldrig. Den nya fyrvaktaren som kommer till ön heter Karl och visar sig vara en helt ung pojke som vinner Gustafs förtroende. Men sådant sker inte utan konsekvenser.
Så ska Ulrika Bengts nya film med arbetsnamnet Fyren bli till slut. Bengts, skådespelare och allt och alla som behövs för en filminspelning har flyttat till Lågskär i Lemland. Skäret ligger cirka sexton sjömil söder om Mariehamn. Några bor i tält, andra mitt i scenografin, det vill säga fyrvaktarbostaden på ön, och andra i segelskutan Linden som ankrat upp utanför ön.
– Det blir lite av ett socialt experiment, men ett som har fungerat väl. Jag filmar alltid på plats, men har aldrig filmat på en så här avlägsen plats förut, säger Ulrika Bengts.
Långfilmen Iris var Bengts första inspelning på Åland, och den följs nu av Fyren.
Ulrika Bengts vill från en extrem miljö visa något om makten och villkoren för den. Vad händer när någon utser sig till envåldshärskare och alla omkring tvingas spela med? Hur sipprar maktutövandet in överallt i livet? Det är frågorna som manuset och filmen vill ställa.
– Miljön är en karaktär i sig med det stränga fyrtornet och tornkammaren där Hasselbond undervisar sin son, som inte har klarat examen, berättar Ulrika Bengts.
– Hela ön ser ut som en målning av Strindberg. Det finns en enslighet och en klaustrofobi i den öppna friheten, och vi hade aldrig hittat den vindpinade känslan på ett hotell och i en studio i Helsingfors, det känns här som om hela världen fallit ned i luckor runt jorden, fortsätter den svenska skådespelerskan Amanda Ooms, som spelar fru Dorrit.
Finländske Niklas Groundstroem, som spelar fyrmästare Hasselbond, har inte tidigare gjort en långfilmsroll men väl mycket teater.
– Det finns mera tid här att repetera scener innan inspelningen jämfört med teatern. Man måste försöka gräva fram de sidor hos sig själv som finns hos karaktären, en roll är en sida av en själv, annars blir det påklistrat. Det där varandet här ute börjar kännas väldigt konkret, säger Groundstroem.
Läs mer i tisdagens Nya Åland!
