Läsvärd sjöhistoria i årsskift
Ålands Nautical Club och Stiftelsen Ålands Sjöfartsmuseum har gett ut nittonde upplagan av ”Sjöhistorisk årsskrift för Åland”.
Lokalhistorisk forskning enligt ”gräv där du står”-principen utgör ett viktigt inslag i vår historieskrivningen. Årsböcker är lämpliga fora för alster av detta slag och bland de främsta på Åland finns sedan länge Sjöhistorisk årsskrift.
Årets upplaga, den nittonde, jävar på intet sätt det omdömet. Innehållet är även denna gång rikt med trevlig och upplysande läsning för alla med intresse för sjöhistoria och även personhistoria och släktforskning, för den delen.
Bogskär
Sjöhistorisk årsskrift är också ett utmärkt forum för att aktualisera jubileer och i årstes upplaga ingår ett par utmärkta exempel på detta. Med anledning av att det i år gått 125 år sedan Bogskärs fyr invigdes skriver Seppo Laurell en artikel om hur fyren på det ensliga skäret kom till.
Inte minst alla vedermödor kring byggandet av fyren och de svåra stormar som den råkade ut för är fascinerande läsning. Bland annat beskrivs den storm som inträffade under byggnadstiden, den 10 juli 1882:
”På förmiddagen sjönk barometern olycksbådande. Man började flytta byggnadsmaterial, verktyg, utrustning och proviant från klipporna och arbetsbarackerna och placera dem i skydd innanför tornets stenfot. Efter middagstid måste arbetena avslutas och hela arbetsstyrkan söka skydd i det halvfärdiga fyrtornet, där golven var färdiga i bara två våningar. Kl. 6 på eftermiddagen slungade en stor störtvåg de två arbetsbarackerna mot varandra, varefter en ännu större våg förde båda till sjöss. Samma väg for lyftkranarna och broarna och en del av det byggnadsvirke som låg staplat på klipporna. Mycket av arbetarnas kläder och verktyg försvann…”
Och stormarna skulle återkomma och flera gånger ge upphov till svåra skador på den ensliga fyren, isolerad och utan telegrafförbindelse som den var under de första årtiondena. Talande är att läsa om hur fyrmästare Valentin Montell efter en svår storm i februari 1889 försökte sätta sig i förbindelse med omvärlden via flaskpost.
Ett utvidgat material kring detta ”Finlands Eddystone” kunde nog bli en hel spännande bok.
Valona
En annan artikel bygger på ett hundraårsminne. Det är Lars Sjölund som skriver om barkskeppet Valonas förlisning vid den norska kusten i början av december 1907.
Sjölund har lagt ned mycken forskarmöda för att klarlägga vad som hände med Valona och spåra dess besättning. Valona var byggd i Kanada 1884 och inköptes till Åland 1905. Av 28 delägare kom 24 från olika byar i Jomala.
Bara en man, Ragnar Andersson, hemmahörande i Sverige, spolades i land och överlevde förlisningen. Tretton man omkom och ligger begravda i Kragerö där också en minnessten restes 1910. Sju i besättningen kom från Åland, fem från det övriga Finland och tre från Sverige.
Bland annat klarlägger Sjölund att en av dem som finns med på stenen inte alls var med på resan medan en annat namn – i båda fallen är det fråga om Getabor – saknas. Också i övrigt har Sjölund – i gott samarbete med Ivar Nefstad i Norge – lagt ned mycket arbete på att spåra dem som var med. Bland annat har det framkommit att jungmannen Algot Hjalmar Jernberg var farbror till den kända skidkungen Sixten Jernberg.
Sjölund berättar också en gripande historia om änkan Erika Eriksson från Jomala som ett par gånger kom resande den långa vägen till Kragerö för att få se strandningsplatsen och sonens grav. Lättmatros Elis Eriksson var hennes enda barn.
Kobba klintar
Årets pärmbild är ett foto av Börje Jansén från Kobba klintar och den inledande essän handlar om minnen från kobbarna. ”Kobba-minne och lite till” är rubriken och artikeln är skriven av Börje Hägerstrand. På Kobba klintar har flera i hans egen släkt: morfar, farfar, en farbror, hans egen far arbetat i tiden och därifrån har han själv många sommarminnen.
Göte Sundberg, en återkommande skribent i årsboken, skriver denna gång dels om John Söderström från Geta, som blev krigsoffer på en amerikansk tanker, dels om fartygsnamnen på de åländska vindkraftverken.
Bertil Lindqvist skriver om järnbarkskeppet Orion, Frey T Parman om sin fars, Frey Parmans, internering på Isle of Man under andra världskriget, Yngve Hägerstrand om tremastade stålbarken Lingard, Lars Markkula om ”sjömansdramatik” med m/s Tingö och Ole Ginman om maskinister och kultändare.
Erik Andersson har översatt Seppo Laurells artikel från finska och medverkar även med sonetter med Märket och Bogskär som tema. Jocelyn Palmer har även denna gång gjort sammanfattningar på engelska av bokens artiklar.
Redaktionen har bestått av Thérèse Kåhre, Hanna Hagmark-Cooper, Per-Ove Högnäs, Börje Karlsson, Henrik Karlsson, Bertil Lindqvist, Anita Pensar, Kurt Skogberg och Göte Sundberg.
Årsberättelser för Ålands Nautical Club, Stiftelsen Ålands Sjöfartsmuseum, museifartyget Pommern och Sjökvarteret i Mariehamn avslutar årsskriften.
