DELA
© Nya Åland

Lång forskargärning bakom unik bok

”Ålands flora” är ett resultat av en över fyra decennier lång, målmedveten forskargärning. Det skriver Håkan Kulves i sin recension av Carl-Adam och Eeva Hæggströms bok. Bilden en detalj av pärmen.
I och med att den emotsedda boken Ålands flora av Carl-Adam och Eeva Hæggström nyligen kommit ut finns våra högre stående växter (kärlväxter) och deras kända förekomstplatser inom landskapet nu beskrivna på ett och samma ställe. Det här har tidigare aldrig varit fallet.
”Ålands flora” är ett resultat av en över fyra decennier lång, målmedveten forskargärning. Carl-Adam och Eeva Hæggströms ingående kännedom om Ålands växtvärld är därför redan välbekant. I förordet till boken lyfter författarna även fram många personer, här ingen nämnd och ingen glömd, som de anser att genom värdefulla insatser på olika sätt avsevärt underlättat arbetet med floran.
Ålands flora är i sitt slag en unik bok och enligt min uppfattning även en av de mest betydelsefulla böckerna berörande Ålands natur som över huvud taget utgivits.


Väl disponerad
För bokens grafiska form, layout och produktion svarar Skogsjö Media, Håkan Skogsjö. Jag vill redan här framhålla att jag tycker att boken konstnärligt sett är synnerligen tilltalande. Den är även överskådlig och systematiskt och pedagogiskt väl disponerad. Vi har av allt att döma begåvats med en väl fungerande och användbar flora med beaktande av bokens syfte, nämligen att lära oss känna igen växter genom att själva artbestämma dem.
Florans inledande avsnitt ger en välbehövlig allmän orientering berörande Ålands natur. Här redogörs på ett övergripande men ändå uttömmande sätt för Ålands vegetation (växtlighet). Klimatets, berggrundens och de lösa jordlagrens (kalkens) avgörande inverkan på vegetationen ( växtligheten) behandlas givetvis.
Vi får lära oss mycket intressant om florans (växtarternas) ursprung och växternas spridningssätt, om olika arter av förvildade prydnadsväxter och om s.k. ballastväxter och om ogräs m.m.


Lärorik läsning
Utomordentligt intressant och lärorik läsning för alla är en inledande beskrivning av de viktigaste naturmiljöerna utgående från främst växtlighetens artsammansättning. Vi får till exempel lära oss i vilka typer de åländska skogarna, myrarna (mossarna och kärren) och sjöarna kan indelas och hur de skall definieras. Havsstränderna klassificeras utgående från det material som bildar själva stranden etc%u2026
Av naturliga skäl ägnas kulturmarkerna, lövängar, åkrar, trädgårdar, skräpmarker (ruderatmarker) stor uppmärksamhet, bland annat på grund av deras rika artsammansättning och den prägel de i stort sätter på landskapet.
I inledningen ingår även uppgifter om naturskyddet i landskapet och om fridlysta och hotade växter. Inledningen avslutas med ett intressant avsnitt om utforskningen av Ålands kärlväxtflora, vilken pågått i nästan 350 år.


Fungerande nyckel
Den huvudsakliga avsikten med en flora är att boken skall fungera som en vägledning, en nyckel till växtkännedom. Med tillhjälp av florans systematik, artbeskrivningarna och illustrationerna skall således även den oinvigde i princip kunna artbestämma en växt som hon eller han ser i naturen eller kanske håller i sin hand.
Den här målsättningen har man enligt min bedömning på ett framgångsrikt sätt uppnått med ”Ålands flora”. Boken innehåller över 900 tuschteckningar och mer än 850 utbredningskartor avseende på Åland vildväxande och nyinkomna kärlväxter ( ormbunksväxter och blomväxter).
Varje art åtföljs av en textbeskrivning. Texterna är detaljerade och mycket vägledande. Innehållsmässigt är texterna uppbyggda så att de är jämförbara mellan närbesläktade arter, vilket avsevärt underlättar artbestämningen. Totalt över 1.250 växtarter (och underarter) behandlas i boken.
Florans användbarhet är väsentligt utökad av det faktum att författarna medtagit även de finska, norska, danska, engelska och tyska namnen för de arter som påträffats från år 1960.
I många fall har växterna sedan gammalt olika svenska namn i Finland och Sverige och vissa fall även på Åland.
Även om sådana växtnamn blir läsaren förtjänstfullt upplyst.


Teckningar, kartor
Stommen i Ålands flora, skall vi säga nyckeln till växtkännedom, är artbeskrivningarna och de åtföljande tuschteckningarna samt utbredningskartorna. Av kartorna kan man utläsa dels i vilka kommuner och i vilken omfattning växterna förekommer i dag och dels var de förekommit före år 1960.
Särskilt Eeva Hæggströms tuschteckningar är sammantaget ett imponerande och storartat arbete. Växterna är så tydligt och detaljrikt återgivna i svartvit tusch att även svårare arter, till exempel bland ormbunksväxter och halvgräs och gräs etc., i de flesta fallen torde kunna artbestämmas med tillhjälp av floran.
I det här sammanhanget kan det vara värt att tänka på att det inte alltid förhåller sig så, som många kanske tror, nämligen att färgbilder av olika slag nödvändigtvis är en grundförutsättning för framgångsrik artbestämning av växter.
Väl utförda, svartvita teckningar där specifika detaljer hos arterna enkelt och tydligt har kunnat framhävas, såsom är fallet i Ålands flora, kan enligt min uppfattning från rent informativ synpunkt ofta vara bättre än färgillustrationer.


Färgbilder
I Ålands flora ingår även ett hundratal färgfotografier, i huvudsak tagna av författarna, men ett betydande antal även av Ralf Carlsson och Håkan Skogsjö. Fotografierna återger såväl typiska åländska natur- och kulturmiljöer som växter på deras växtplatser (ståndorter) eller enskilda blommor i närbild. Färgbilderna har bra skärpa och nästan genomgående naturtrogna färger.
Färgfotografierna är nödvändiga främst för att ge boken den sammantaget högklassiga konstnärliga utformning som den slutligen erhållit.
Vid urvalet av motiv vad gäller de enskilda växtarterna har författarna emellertid ställts inför uppgiften att välja ut och prioritera ett begränsat antal bland en stor mängd tänkbara objekt. Härvid bör ju den övergripande målsättningen ändå ha varit att välja ut just sådana arter som av historiska eller ekologiska orsaker är särpräglade just för Åland.
Det här är ingen lätt uppgift och i ett sådant läge blir det ofrånkomligt så, att beroende på vem som producerar boken avgör många personliga, rent estetiska och kanske även känslomässiga uppfattningar av omgivningen vilket det slutliga urvalet blir.
Utgående från de här förutsättningarna tycker jag att man har lyckats väl med motivvalet även om jag personligen kanske i vissa fall skulle ha prioriterat några andra motiv. Författarna har tagit med bilder av för Åland karakteristiska arter som t.ex. blåsippa, gullviva, majviva (ersmässa, blåviva), Adam och Eva, blodnäva, solvända, ängsnejlika, krissla och korskovall etc.
Något annat vore väl inte heller tänkbart. Själv skulle jag valt att ta med färgfotografier även av dvärglåsbräken, gulsippa, jungfrulin, vårklynne, smultronklöver, flugblomster och gulyxne etc%u2026 Det här skall inte läsas som någon kritik av själva boken utan närmast som en reflexion över hur olika och personligt präglade i och för sig likvärdiga motivval kan bli och därmed även hur rik och nästan outtömlig Ålands växtvärld är.


Fotokonst
Några av kanske framför allt Håkan Skogsjös närbilder av blommor (ss. korskovall s. 206, iris s. 324, Adam och Eva s. 341) får väl betecknas som verklig fotokonst. Emellertid kan man ibland få intrycket att dagens fototeknik kan resultera i att bilderna förefaller ”bättre” än verkligheten.
Strikt upplysande och rent konstnärliga aspekter kan inte alltid framgångsrikt kombineras fullt ut. Därför skulle jag personligen i det här sammanhanget ha valt att presentera så många som möjligt av de aktuella växtarterna som bestånd på deras naturliga växtplatser även om det kanske hade skett på bekostnad av bildens rent konstnärliga värde.
Det finns åtskilliga förnämliga fotografier med stort informationsvärde i Ålands flora och det är svårt att lyfta fram den ena bilden framom den andra. Jag har ändå slutligen stannat för Håkan Skogsjös både vackra och upplysande bild på s. 228. (Sidan återgiven som illustration här intill.)
Jag tycker att hela Ålands befolkning och många utanför landskapets gränser är att gratulera till att vi nu äntligen fått en egen åländsk flora i vår hand. För den naturintresserade allmänheten, för undervisningen i våra skolor, för den offentliga förvaltningens planerings- och naturvårdsarbete och för den fortsatta vetenskapliga utforskningen av Ålands växtvärld kommer ”Ålands flora” att vara en stabil grund att utgå ifrån under flere decennier.


Forskargärning
Det ligger mej personligen varmt om hjärtat att påminna alla läsare om att den vackra och innehållsrika boken Ålands flora är ett resultat av en över fyra decennier lång, i sitt slag enastående forskargärning.
Ända från 1960-talets början, det var tidpunkten då man kan säga att Carl-Adam Hæggström som student och senare även hans hustru Eeva, utgående från Nåtö biologiska station och de artrika och vackra lövängarna där, inledde sina botaniska studier på Åland, har jag haft den stora förmånen att från och till kunna följa deras fältarbete på nära håll. Jag kan således omvittna hur Carl-Adam och Eeva år för år tillfört Åland nytt värdefullt botaniskt kunnande.
Nya förekomstplatser för sällsynta, hotade arter har upptäckts, försvunna arter har återupptäckts och i vissa fall har rentav fynd av inom landskapet tidigare helt okända växter gjorts etc%u2026 Så har boken Ålands flora vuxit fram. Genom en målmedveten och kraftfullt framskridande forskning har författarna under en lång följd av år vägt samman nya rön med äldre uppgifter till en dagsaktuell bok om vår växtvärld.
För landskapsstyrelsen och särskilt för mej i mitt arbete som naturvårdsintendent blev Nåtö biologiska station med Carl-Adam och Eeva Hæggström tidigt ett ovärderligt stöd och en viktig remissinstans för landskapsstyrelsen vid inrättandet av nya naturreservat och skyddet av den vilda floran i landskapet i allmänhet.
Även vid beredningen av Natura 2000 – nätverket för Åland samt naturvårdslagstiftningens bestämmelser gällande fridlysta och särskilt skyddsvärda växtarter och särskilt skyddsvärda biotoper har landskapets naturvårdsbyrå varit hänvisad till särskilt Carl-Adam Hæggströms gedigna kunskaper. Åtskilliga andra exempel kunde jag nämna där Carl-Adam och Eeva Hæggström under årens lopp på ett osjälviskt sätt, i stort som smått, ställt sitt botaniska kunnande till den åländska naturvårdens tjänst
Med det här vill jag endast säga att mycket av visdomen i ”Ålands flora” redan under många år kommit Åland till nytta och glädje.

HÅKAN KULVES


kultur@nyan.ax