Kultur är inte lyx – den är livsnödvändig
Gunnel Ekelund får Mariehamns stads kulturpris 2008.
– Jag jobbar för kulturen för att jag tycker om det. Arbetet är inte plikttroget, det är själviskt.
Kulturen på Åland mår bra just nu, säger den nyblivna kulturstipendiaten.
– Jag har varit med länge i kultursammanhang och ofta har det varit mycket suck och stön på mötena. Men nu senast fanns unga med idéer och framåtanda. Det ser hoppfullt ut.
Gunnels gubbar
Gunnel Ekelund får emotta sitt pris under litteraturdagarna. Det passar bra, eftersom hon som bibliotekarie varit med sedan starten. Hon har också påverkat författargästerna genom åren, så pass att kollegorna på biblioteket pratade om ”Gunnels gubbar” när hon talade för någon särskild.
– Hela mitt liv har jag varit intresserad av litteratur. Men operaintresset har kommit senare. För tio år sedan trodde jag det var omöjligt att orka en hel operaföreställning, men nu älskar jag det.
Som pensionär fick hon tid att engagera sig i det hon ville.
– Medan jag jobbade kände jag ofta att jag inte hade tid för spontana samtal med bekanta på stan. Nu kan jag i lugn och ro fundera på det jag vill på dagarna.
Hon är också med i arbetsgruppen för Kakelhallen och med i styrelsen för kulturföreningen Katrina. Hennes intressen omfattar således litteratur, konst och musik.
– Jag är intresserad av kommunikationen som uppstår. Det är intressantare än huruvida konsten är vacker eller inte.
Ger aldrig ut bok
Gunnel Ekelund har vad som nog kan kallas en liberal kultursyn. Hon gillar klassisk musik bäst, men anser att Rockoff är minst lika viktigt.
– Man måste kunna säga att man gillar klassisk musik utan att bli kallad elitistisk. Jag tycker absolut att Rockoff och hembygdskultur är viktigt, men det får de som är bättre än jag på de områdena syssla med.
Hon är ordförande i Mångkulturella föreningen, hennes arbete där framhölls särskilt i prismotiveringen, och hon ser de kulturer som kommer till Åland som en stor möjlighet.
– Jag tycker att man skall ta in mycket utifrån, det behöver inte betyda att man inte bejakar det åländska.
Hon arbetar med kultur och konsumerar den, men hon utövar den inte.
– Jag har inte ett endaste anlag för målande, och jag har lovat mina kollegor på biblioteket att inte skriva någon bok. Det ges redan ut så mycket onödigt. Sjunger gör jag bara hemma.
Tårtkalas
Kultur är ”livsviktigt” och ”omöjligt att leva utan”.
– Ett samhälle utan kultur, eller ett samhälle utan biograf, kan inte leva utan att människorna blir olyckliga. Utan kultur har människor ingen fantasi och då kan man inte sköta något annat heller. Kultur är inte lyx utan en livsnödvändighet.
För prispengarna, 4000 euro, skall hon kanske ge sig ut på en kulturresa. Och så skall hon bjuda alla föreningar hon är med i på tårta.
– Kanske sätter jag undan något till en gungstol att sitta i då jag känner att det är dags att trappa ner. Då skall jag inte säga att allt var bättre förr, jag hoppas att jag alltid kan tycka det nya är intressant. Bara någon gång skall jag säga att det var bättre förr, men bara någon enstaka gång.
