DELA
© Nya Åland

Konsten att ordna en kulturfestival

Kulturfestivalerna på Åland har anmärkningsvärd hög kvalitet. Nyan samlade några av arrangörerna för en diskussion om möjligheter, svårigheter och en publik som är tacksam.
Ami Alm-Weyand representerar Katrina, Per-Ove ”Bolle” Högnäs filmfestivalen Vera, Isabella Sarling representerar litteraturdagarna och Lars-Bertil Olsson Alandia Jazz.
Föga förvånande spontanbörjar diskussionen med ekonomiska spörsmål.


Ekonomin
Innan alla i gruppen har anlänt har en diskussion om pengar inletts. Utan konkurrens är ekonomin det största bekymret för kulturfestivalerna.
Ami Alm-Weyand: Problemet är att programmet skall vara klart för marknadsföring innan man kan börja söka pengar. Det innebär att programmet måste spikas innan man vet vad man har att röra sig med.
Per-Ove ”Bolle” Högnäs: Vi har inte riktigt samma problem på Vera. En film är ju betydligt billigare än en jazzorkester.
Ami: Programmet borde egentligen klart på hösten och Katrina-festivalen arrangeras i augusti.
Isabella Sarling: För litteraturdagarna blir det ofta en ungefärlig planering som vi söker pengar med. Då programmet har spikats får vi vända oss till bidragsgivarna på nytt och fråga om det fortfarande är okej. Det känns inte riktigt bra. Egentligen vet vi inte förrän litteraturdagarna är över om vi rott iland ekonomin.
Ami: Kanske skulle ekonomin gå att lösa om vi garanterades en summa varje år i tre år mot en vettig redovisning. Då hade vi åtminstone några ramar att förhålla oss till.
Bolle: Vi söker pengar på hösten och får besked i januari. Vera ordnas i mars, det blir ganska tajt.
Ami: Skulle man veta vad man får är det inga problem att anpassa programmet till ekonomin.
Lars-Bertil Olsson: Det gäller att vara kreativ hela tiden. Det finns så många osäkra moment och regler som ändras. I år fick vi mer pengar från ett ställe, men mindre från ett annat.


Drivkraften
De flesta av kulturfestivalerna ordnas med ideella krafter. Föreningsmedlemmarna får inga pengar eller mycket lite för att arrangera festivalerna.
Vilken är drivkraften?
Lars-Bertil: Den stående skulden.
Bolle: Vi som arrangerar har förstås ett stort intresse och varje år är det spännande att se vilka nya filmer och regissörer vi hittar. Vi har både stammisar och nya i publiken varje år, man kan helt enkelt inte ge upp.
Ami: Jag håller med Bolle där, den största drivkraften är den tacksamma publiken.
Isabella: Om man som arrangör någon gång tappar sugen får man ny inspiration av positiva förstagångsbesökare som spontant deklarerar att de hädanefter skall komma varje år.
Ami: Det uppstår så många möten under dagarna som festivalen pågår, både mellan publik och artister och arrangörerna emellan. Gensvaret är så tydligt och eftersom vi är relativt små får vi en helt annan kontakt med publik och artister.
Isabella: De gäster man bjuder in blir ofta förvånade över att det är så lagom stort. Vi har en intim känsla, på litteraturdagarna blir det inte bokmässestämning.
Bolle: Vera har så långt förknippats med Savoy och byggnaden, mycket av det gensvar vi fått har varit tack vare byggnaden och att den bevarats.
Isabella: Litteraturdagarna är också starkt knutet till byggnaden. Vi började några år efter att biblioteket byggdes och byggnaden fungerade inspirerande.
Lars-Bertil: Intimiteten försvann för oss då vi flyttade från Islandia till Mariepark. Det blev en stor öken framför scen och närheten till vattnet gjorde att det blev kallt på kvällarna. Dessutom gick kvällssolen rakt in på scen och gjorde all belysningseffekt omöjlig. Islandia fungerar betydligt bättre. Surret mellan människorna blev genast högre då vi bytte lokal igen. Det uppstod fler möten. För jazzen är närheten viktig.
Ami: Vi charmar dem med vår litenhet och tycker själva att vi är proffsiga. Då besökare från större festivaler kommer hit blir de förvånade över att vi har både litenhet och hög kvalitet.
Isabella: Att ha ett gott rykte är så oerhört viktigt.
Lars-Bertil: Vi har allihop fått ett rykte om att vara seriösa och stå för bra arrangemang. Jag har aldrig hört något illa om Ålands kulturfestivaler.
Bolle: Det är anmärkningsvärt att vi har tre grejer under lågsäsong: Vera, Winterjazzen och litteraturdagarna.
Lars-Bertil: Kultursäsongen är lång på Åland, problemet är att juli är så fullpackad.


Det personliga engagemanget
Är ni nervösa innan festivalerna? Blir ni som arrangörer personligt engagerade?
Isabella: Jag flyttar mer eller mindre till biblioteket, förbereder min familj på att de inte kommer att se mycket av mig.
Lars-Bertil: Att något skulle hända på sidan om festivalen är omöjligt, och det vet familj och bekanta.


Möjligheterna
Flera gånger under diskussionen nämns närheten och intimiteten, tillgången med att arrangera festival på ett liten ort och i ett relativt litet format.
Är småskaligheten en tillgång?
Alla, ungefär med en mun: Absolut.
Lars-Bertil: Dessutom är småskaligheten en fysisk nödvändighet, det finns helt enkelt inte plats för hur många övernattningar som helst på Åland. Det gör att det blir viktigt att locka hemmapubliken, har vi inte ett nummer som lockar den går vi på minus. Det ser man nästan första kvällen. Småskaligheten är en fördel bara man ser till att locka den lilla grupp man vill ha.
Bolle: Vi går huvudsakligen helt på ideell basis och vill vi växa måste vi anställa en verksamhetsledare. I och för sig har vi så trygg grund nu att vi kunde växa, om vi skulle vilja. Men frågan är om vi vill.
Lars-Bertil: Också jazzfestivalen arrangeras av frivilliga krafter. Idealet skulle vara att man under festivalens sista dag kunde säga vem som kommer nästa år.
Isabella: Det har vi också sett, att det är bäst att börja jobba parallellt med två år samtidigt.
Ami: Samma sak är det för oss, det är just därför det skulle vara så bra om vi hade de ekonomiska ramarna.
Lars-Bertil: Vi har gått med i Åland Events och det har inneburit ett marknadsföringsmässigt lyft för oss. Det har också inneburit att vi fått styrfart då de ligger på oss med deadline för broschyrer. Då måste vi spika programmet enligt deras tidtabell och det är bra.
Bolle: Marknadsföringen är verkligen en stor ekonomisk post, den skulle man kanske kunna samordna på något sätt.
Lars-Bertil: Åland Events har ett större maskineri och kan pressa ner priserna mer än vi ensamma kan göra.
Ami: Jag tror verkligen att det finns mer att göra gemensamt inom marknadsföringen.


Ohämmad reklam
Om ni, var och en, skulle beskriva er festival, hur skulle ni formulera er då?
Lars-Bertil: Alandia Jazz är en festival med lagom storlek och hög kvalitet. Här finns intimiteten och mötena mellan människorna.
Vi har alltid satsat på att unga musiker från musikinstitutet skall spela och de senaste fem åren har det varit riktigt imponerande hur många unga jazzmusiker som kommit fram. Det ger också mersmak åt festivalen.
Isabella: Litteraturdagarna är en litterär folkfest där vi varje år vill bevara traditionerna och tillföra något nytt.
Ami: Katrina får hit proffsmusiker och vi vill satsa på något nytt och något invant varje år. De senaste åren har vi arbetat allt mer med att få musik och miljö att stämma överens med varandra, det har blivit särskilt viktigt då ipoden gör att man kan lyssna på musik överallt. Vi vill ge musiken ett rum. Varje år satsar vi också på minst ett åländskt inslag.
Bolle: Vera är en filmfest för alla åldrar. Vi har skolvisningar för dagisbarn och filmvisningar för alla, det blir ett sammelsurium av människomöten. Vi är en internationell festival och under en vecka kommer hela världen till Åland genom filmerna.

KARIN ERLANDSSON

karin.erlandsson@nyan.ax

tfn 528 467