DELA
© Nya Åland

Komikern som talade ur skägget

Det finns artister och det finns artister.
Det finns artister som med all tydlighet visar att de inte prioriterar att bli intervjuade för en lokaltidning på, vad hette det nu igen, Åland.
Det finns de som är blasé och svarar samma sak oberoende av frågor.
Och så finns de artister som Shabana Rehman.
Shabana Rehman ser en i ögonen och säger ”hyggelig” när hon tar en i hand. Hon undrar om kavajen korvar sig i tv-soffan och framför allt: hon svarar engagerat och klokt på alla frågor.
Shabana Rehman är en av Norges största komiker och författare. Hon kom till Norge som flykting från Pakistan som ettåring. Förra veckan besökte hon Åland som en del av Nordens instituts temadag om mångfald.
– Föreställningen ”For konge og fedreland” handlar om min självbiografiska resa som började med pappa som flydde från Pakistan. År 2005 var jag själv tvungen att fly från Norge till Usa eftersom jag blev förföljd på grund av mina åsikter, säger hon.

Shabana Rehman inledde sin karriär som komiker 1999. Sedan dess har det mesta i branschen förändrats.
– Den kanske största förändringen är att vi blivit fler kvinnliga stå-uppkomiker. Jag trodde det skulle ta tre generationer, istället tog det bara en generation. Jag är optimist eftersom jag sett att förändringen är på gång. Nu är vi många.
I början av sin karriär, i viss mån fortfarande, blev Rehman en ”persona non grata” i invandrarmiljöer.
– Och bland infödda norrmän betraktades jag som exotisk.
Samtidigt var genomslagskraften enorm.
– Jag fick en massa priser och utmärkelser, jag var både älskad och välkomnad, men också det var en form av exotism. Jag blev något av damen med skägg.

Bland de mest kontroversiella saker Rehman gjort är att lyfta mullah Krekar. Nämnas kan också tillfället då hon stod med ett ljus i ena handen och Koranen i andra handen och talade om att bränna böcker.
– Jag tände aldrig på, men ni skulle ha sett publiken på litteraturfestivalen. De blev paralyserade.
Var alla arga på dig under den här perioden?
– Ja, alla var arga på mig. Men jag har privilegiet att ha ett yrke som handlar om ord. Jag representerar inget parti och är inte någon fotomodell. Jag får stå på en scen och berätta med egna ord om mina erfarenheter.
Läs mer i papperstidningen!

Karin Erlandsson