DELA
© Nya Åland

Kobbarna i våra hjärtan

Litteratur
Ny bok
Kobbaklintar Mariehamns lotsplats, utgiven i serien ”Sevärt” av museibyrå vid Ålands landskapregering och Mariehamns stad, text och foto: Jan Andersson, 80 sidor.
Den kostar inte mer än en rejäl lunch – 12 euro är priset i bokhandeln. Det är bra. Här vimlar det av fakta. Det är också bra. Men blir det inte lite torrt?
Jag tänker exempelvis på kapitlet med rubriken ”Vaktrum och bostad”. Här berättar om lotsarnas arbete och väntetider. Man får som läsare fakta om sakernas tillstånd, men inte så mycket känslan av hur det faktiskt var för dem, inga dofter, inga ljud, inga umbäranden. Kort sagt saknas människornas berättelser.


Som frihetsgudinnan
Bildmaterialet är rikt och bedårande vackert och inledningskapitlet är ljuvligt. Och sant:
Den stora, vita lotsstugan på Kobbaklintar har en särskild plats i nästan alla ålänningars hjärtan. För alla som återkommer till Åland – om det är efter en dagsutflykt till Stockholm eller efter trettio år i Amerika – signalerar den att man är på rätt väg och bara har en kort, skyddad inomskärs väg kvar till Mariehamn. Det är tryggt att se den monumentala och för havsbandet egenartade byggnaden glida förbi på styrbords sida. Det är självklart att lotsplatsen och dess byggnader skall finnas där, liksom frihetsgudinnan vid infarten till New York.


Men vännerna?
Att se Kobba klintar skrivet i ett ord, Kobbaklintar, känns främmande för en Nyanreporter. Här lär vi oss skriva Kobba klintar. Men en koll på diverse kartor visar att så skrivs det också där, i ett ord.
Ytterligare ett mänskligt perspektiv kan man sakna; nämligen Kobba klintars vänners idoga ideella arbete. Inte många ord viks åt deras kämpande med att skrapa väggar och lägga om tak. Föreningen har förvandlat Kobba klintar till ett nutida utflyktsmål, som bara växer i popularitet. Det omnämns väl summariskt.
Men annars – det är ju självklart – boken om Kobbarna ska finnas i varje ålännings bokhylla. Och när vi far förbi vinkar vi förstås till lotsgubben på balkongen. En dag vinkar han tillbaka.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax