DELA
© Nya Åland

Klang och jubel i Sanct Olof

Temat för årets upplaga av prosteriboken Sanct Olof är musik. Men det dröjer lite innan man förstår det. När artiklarna som berör klang och jubel väl framkommer är det fullt ös, med kunskapsmättad, intressant och rolig läsning.

Med häpnad njuter man först av allt av den magnifika omslagsbilden av Kaj Rinman, där regnbågen går ner rakt i sjökapellet – om något saknas i denna bok kanske det just är en presentation av detta omtyckta sjökapell. Men, det går flera tåg…
Häpnad väcker också Anders Gabriel Sundström som i en gedigen musikhistoria berättar att den ursprungliga skalans sex toner ”Ut, Re, Mi, Fa, Sol, La” på latin uttyds med ”Låt dina tjänare med avspända halsar besjunga dina mirakler och ta bort synden från deras orena läppar, O Sankte Johannes.”
Det blir musik det!


Bra musik?
Att Kökarsborna var så duktiga på psalmsång att en orgel ansågs överflödig berättar Margareta Jorpes-Friman om och Sissi Uunila skriver om glädjen i att sjunga gospel i Good News, ett körnamn just hon kom på.
Ålands första sångfest 1908 skildras av Börje Österlund och så gör vi strax en djupdykning i funderingar om det egentligen finns bra eller dålig musik. Det är Fredrik Erlandsson som står för analysen. Tveklöst använder han ett begrepp som ”den populärmusikaliska sakkunnighetskulturen” och han tycker att Robert Wells slaktar klassiska stycken i ”svulstiga rockarrangemang som är som beskt, billigt vin dagen efter att flaskan öppnats”. Att resonera kring ”du är vad du lyssnar på” låter sig också göras.


Med känsla
En helt annan betoning framkommer i nästföljande artikel av Siv Ekström med rubriken ”Musik – hellre kommunikation än prestation.”
”Ett musikframträdande kan vara dåligt fast det är rent och exakt enligt noterna. Om det inte finns någon känsla är det ointressant”, skriver hon.
Anders Laine berättar om nyttan med att alla församlingars barn sjunger ihop sig på musikläger på Lemböte. Stig Petrone berättar om en pilgrimsresa till helgonplatser i Italien och Fredrik Karlsson tittar en gång till i allas våra bokhyllor och funderar kring hur två olika temperament, nämligen Valdemar Nymans och Ralf Svenblads, kompletterar varandra i synen på Joel Pettersson.


Fiendekärlek
Över 30 sidor – i bokens längsta artikel – skriver Gunnevi Styrström om Nelson Mandela. Texten griper genast tag i en. Vad är skillnaden mellan nästankärlek och fiendekärlek? Mandela vet.
Detta är första utgåvan av Sanct Olof utan medarbetaren, prosten Stefan Snellman. Över ett antal gråa sorgesidor skrivs om honom.
Erik Andersson medverkar i Sanct Olof med flera sonetter – i denna förenas temat musik med sorgen efter Stefan.


Orgelklang
Nu ringer klockorna och ljusen brinner.
Magnificat får brusa ut i glans,
men våra tankar vandrar – någonstans
växer den verklighet vi en gång finner.


Förbi oss silar klangen, men den hinner
förvandlas till en spegelbild, en krans
av minnen från ett liv, och bli en dans
som låter ana vart vår själv försvinner.


Kanhända döden vinner första ronden,
men orgeln spelar mera: vi får höra
Partita över Kristus är uppstånden.


Rakt in i kyrkan faller solens ljus.
Det vet musiken att vår själ skall göra
när våra kroppar en gång lagts i grus.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax