DELA
© Nya Åland

Katarina Gäddnäs mötte favoritpoet

När Finlandsinstitutet i Stockholm byggde en poesiserie på att författare i svenska Finland inbjöd kolleger i Sverige till samtal inför publik blev finalen att åländska Katarina Gäddnäs (bilden) framträdde tillsammans med sin ”favoritpoet och debattör”, hyperflitige författaren och chefredaktören vid Dala-Demokraten (s) Göran Greider.
Katarina Gäddnäs mötte mötte Göran Greider första gången som föreläsare vid en poesikurs i Finland.
– Man tackar ju direkt ja på ett brev från Åland. När jag sedan läste dikterna i hennes ”Vitbok” fann jag beslutet helt rätt, sa Greider.


Livlig timme
Det blev en livlig och humoristisk poesitimme. Katarina kände sig smickrad av att kallas ”gammaldags som Claes Andersson och Göran Greider”. Den senare ”känner sig som 1800-tal”. Han tyckte om vreden till ”Vitbok”, ”som litteraturkritiker har svårt att förhålla sig till”.
Katarina Gäddnäs berättade att hon varit journalist på ”världens bästa tidning, Nya Åland, och även medarbetat i den näst bästa, Ny Tid i Helsingfors”. Hon blev dock trött på att hela tiden vara intensivt uppdaterad i allt skeende och ”flyttade till ett kloster på Kökar” – men hon går även som poet igång på dokumentärt material.
– Även om min pappa har finska som modersmål känner jag mig som ålänning, även om en del inte tycker att jag är det. Jag har en minoritetskänsla i Finland.


”Tröttnat på kyrkan”
Hon är teologiskt utbildad, men har ”tröttnat på kyrkan”. Jakobs brev i Bibeln (drygt fem sidor i Nya Testamentet) är dock läsvärt, sa författarinnan och fick medhåll av kollegan.
Debattörerna var också överens om att ”poeter ska stå för mänsklighetens minne”. Katarina ”känner sig som en tryckkokare” om hon inte får skriva varje dag. Ibland är det dock ”ett helvete att inte skriva prosa”. Hon känner för ”de tvära kastens poesi – och man ska få skratta”.
Det blev livliga applåder av de närmare 70 i publiken, flera ålänningar bland dem, efter en öppenhjärtig timme med två inspirerade poeter. Katarina Gäddnäs har också det som kallas scenpersonlighet.

HASSE SVENSSON