Kärleksfullt om en barndom med uppbrott
Isela Valves självbiografiska roman ”Kärleken är vårt enda hem” utkommer i dag på PQR-kultur. Boken är ”något av det fullödigaste hon gjort”, skriver Nyans recensent.
Alla har en historia att berätta och i något skede av livet blir det angeläget att göra det. Isela Valves nya bok, ”Kärleken är vårt enda hem”, som utkommer i dag, tecknar en sådan mikrohistoria. Den om Iselas egen barndom och ungdomstid men också historien om hennes bror, tidigt bortryckt i cancer.
Den cancer som brodern, Tom, drabbades av på åttitalet och den cancer som Isela själv kämpat med de senaste åren blir en sammanbindande länk i berättelsen. Tillbakablickarna mot uppväxtåren i Åboland och Nyland och mot åttiotalet på Åland, med broderns sjukdomskamp och bortgång, sker mellan september 2008 och augusti 2009. En tid då Isela Valve också får veta att hennes egen cancer inte är helt övervunnen.
Så här beskrivet kan det verka lite förvirrande och ryckigt men när man läser boken ser man att det är en berättelse med en struktur som fungerar utmärkt.
Berörande
Isela Valve har tidigare skivit böcker för barn och hon har, i boken ”Behandlingen – anteckningar från ett år i kräftans tecken”, skrivit om den cancer som hon drabbades av 2007. Den självbiografiska roman som hon nu skrivit känns ändå som något av det fullödigaste hon gjort. Det är en berörande och kärleksfull beskrivning av en barndom präglad av många uppbrott.
Isela Valves far blev inte bonde, som man kunde ha förväntat sig. En krigsskada ledde honom i stället till handelsstudier och en köpmannabana. Det var också orsaken till att Isela kom att bo i hela tolv olika hus under sin uppväxt. När pappan blev föreståndare för någon ny affär flyttade man till en ny omgivning.
Under tolv månader berättar Isela i boken om sin egen situation i dag och väver in åttiotalet med broderns bortgång men framför allt berättar hon inlevelsefullt om barndomsårens ständiga kringflyttande i Åboland och Nyland. Hon gör det utan bitterhet och med en god portion humor.
Men nog inser läsaren ändå att det måste ha varit ganska påfrestande med alla dessa uppbrott, med ständigt nya skolor och klasskompisar. Det var förstås också en av förklaringarna till att banden mellan Isela och henens bror växte sig så starka, att syskonen tydde sig till varandra.
Igenkännanden
Åtminstone för den som själv vuxit upp under efterkrigsåren, under femtiotal och sextiotal bjuder skildringen på många igenkännanden. Ja, just så var det ju på den tiden, tänker man. De låtarna lyssnade vi på.
Hur nära i tiden kriget var ännu i början av femtiotalet fångar hon skickligt i en mening som: ”Tom hann ha ransoneringskort på socker och stövlar, jag bara på stövlar”
Mer behöver egentligen inte sägas.
Hem i kärleken
”Vårt enda hem är kärleken” skrev Pär Lagerqvist och Isela Valve ger sin bok titeln ”Kärleken är vårt enda hem”.
I en intervju i Nya tidigare i vinter förklarade hon:
– När man inte längre har något barndomshem kvar så kan kärleken bli ett hem.
Hon beskrev också boken som ”en liten kärleksförklaring till mina föräldrar och min uppväxt”.
Väl sammanfattat kan man bara konstatera när man lägger ifrån sig den lästa boken.
.
