DELA
Foto: Ida K Jansson

Karelen, Karelen en konstnärlig fullträff

Konsertberättelse. Karelen, Karelen med Flera Röster och Arstuflickorna, musik av Kaj Sundblom med flera, dans av Ylva Watkins, och med manus och regi av Isabella Grüssner-Sarling är en en konstnärlig fullträff, skriver Nya Ålands recensent.

Man tager en stark berättelse, texter av tre kloka kvinnor, en lyhörd kompositör, tio begåvade sångare, fyra skickliga musiker, en uttrycksfull dansare, två duktiga ljus- och ljudtekniker, vad kan väl gå fel?!

Mycket kan gå fel. Det kan bli pretentiöst och sentimentalt men inte med Isabella Grüssner-Sarling som manusförfattare och regissör. Det är bultande hjärta och skälvande människoliv utstjälpt rakt på scengolvet.

Man har valt att kalla föreställningen en konsertberättelse, för det är inte teater och inte konsert, det är något däremellan. Sångerna är sammanfogade till en dramaturgisk helhet, sångarna reciterar också texter och agerar på scen. Scenografin är minimal: en projektorduk, några lastpallar och ett par trasmattor. Ljussättningen gör mycket för föreställningen och ljudmixningen är utomordentlig. Ljud och ljus sköts av Edward Furubacken och Kristian Karlå.

Kaj Sundbloms tonsättningar är jazziga, med drag av folkmusik. Det är allt annat än lättsjunget, här finns en hel del ovanlig och spännande harmonik, och utmanande rytmiseringar. Men musiken är melodiös och många av sångerna har hit-potential som Vägen till Killingskär, Bastubarn och Att leva.

Musikerna gör en makalös insats och jag säger bara: Andreas Nyberg, det violinspelet, oberoende av genre, får stenhjärtan att smälta och den mest förhärdade att brista ut i fulgråt.

Sångarna sjunger för det mesta som fullblodsproffs. Det måste vara tacksamt att göra en uppsättning där varenda röst är av solistmaterial, alla sångarna har också följaktligen egna solon. Kören klingar som en röst och ibland undrar jag var sjutton de fick ton ifrån för den insatsen eller varifrån de fick tempot.

Läs mer i måndagens Nya Åland!