DELA

Jussi och ålänningarna

Det är i år hundra år sedan Jussi Björling, en av världens främsta tenorer genom tiderna, föddes.
Läs om hur två åländska tenorer hanterar det nordiska arvet.
Tenoren Jens Palmqvist studerar opera i Göteborg. Som bäst håller han på att öva in duetten ur Pärlfiskarna, en av Jussi Björlings klassiker.
Jens Palmqvist skall också studera in rollen som Rodolfo i Puccinis La Boheme, en av Björlings paradroller.
– Man kan knappast vara tenor utan att göra sådant som Björling redan gjort. Hjulet är redan uppfunnet, så att säga.
Hur hanterar du publikens förväntningar då du gör en typisk Björlinglåt?
– Jag tror det är bra att veta att det finns förväntningar. Publiken har ofta en uppfattning om hur de vill ha det. Samtidigt kan man inte vara låst, det går inte att göra exakt som tidigare sångare. De gånger jag försökt motsvara förväntningar och härma har det inte känts bra för mig efteråt. Publiken kanske inte har märkt något, men jag har gjort det.


Oerhört vackra
Tenoren Christian Juslin har tagit upp flera av de sånger Jussi Björling sjöng i sin repertoar.
– Han sjöng många folkkära sånger som har för nationalsocialistiska drag i dag. Då behövdes de för att bygga upp folkhemmet, men i dag är de inte helt rumsrena. Om man inte tolkar dem i en brun politisk färg är de oerhört vackra.
Som skandinavisk sångare möts han hela tiden av Jussi Björlings minne.
– Det finns alltid hänvisningar till honom, han har alltid funnits med. Han var så stor, också utanför Norden, att vi andra nordiska sångare inte kommer undan jämförelsen eller referensen.
Får man komplex?
– Om man är lagd åt det hållet skulle det nog finnas en risk. För mig är Jussi en positiv skugga, en tradition att luta sig tillbaka mot.
Hur förhåller du dig som tenor till att publiken har förväntningar på Björlings klassiker?
– Varje jul skall man sjunga den där ermbarmerliga O helga natt. Det är bara att acceptera att en enda i musikhistorien har framfört den perfekt. Man får bara sjunga och se hur långt från ribban man kommer själv.
Läs mer i papperstidningen!

Karin Erlandsson