DELA

”Jag målar för att jag måste”

Slumpen har styrt mycket i Bridget Allaire-Mäkis liv. Av en slump började hon som 17åring spela fagott hemma i Cincinnati i USA. Hon studerade vidare i Europa och träffade sin finländske man Harri Mäki där, plötsligt bodde hon i Finland och spelade i orkestern Tapiola Sinfonetta. Det var för 21 år sen.
– För ett par år sedan följde jag med som sällskap åt en vän som ville gå konstkurs och jag blev genast helt såld. Jag visste att detta måste jag göra. sen hade jag också turen att hitta en lärare som passade mig perfekt.
Förra året var hon tjänstledig från orkestern och gick på en privat konstskola i Helsingfors.


Outforskade områden
– Jag har varit yrkesmusiker i 20 år och vet att jag inte kommer så mycket längre konstnärligt. Jag gillar förstås att spela, men bildkonsten känns som ett absolut måste. Så var det när jag bestämde mig för att bli musiker också, det var något som jag bara måste.
Bridget Allaire Mäki skrattar där hon står på biblioteket bland sina oljor och akvareller, men blir snabbt allvarlig igen.
– Jag vet att jag har något jag måste få säga, något i mig som måste få ett personligt uttryck. Det är inte samma sak som att spela fagott efter andras noter. Jag är nu i det härliga skedet att allt är nytt och outforskat inom konsten, allt ligger framför mig, precis som det var med musiken får många år sedan.


Den råa naturen
Naturen betyder mycket för henne, det har den alltid gjort också innan hon började måla. Hon målar helst utomhus.
– Jag gillar den råa, dramatiska ”ur-naturen” som ni har här i Finland. Det är annorlunda än hemma i USA, man ser också naturen med andra ögon när man flyttar. Jag är fascinerad av ljuset och färgerna. Ja, jag dras till ljuset.
Det märks i de impressionistiska målningarna, endel figurativa, andra mer abstrakta. Ljuset flödar: genom skog, genom träd, genom grenar, genom gräs. Utställningen heter ”Luminous Forests”, ungefär lysanade, upplyst, genomlyst skog. Varje oljemålning har en bifogad klassisk Haikudikt.
– Jag gillar haiku för den säger ofta något om naturen, men också något om människans känslor eller tankar, något mer abstrakt som händer.
Hon ställer även ut en del akvareller.
– Det går inte att jämföra arbetsprocesserna, de är så helt olika. Akvarell gillar jag att jobba med för att man kan ta dem med när man reser. det är mindre kravfullt och man kan kasta dem man inte är nöjd med. En oljeduk är ändå en sorts investering, något man måste jobba färdigt med.


Helt blottad
Det är ett par timmar till vernissagen på Mariehamns stadsbibliotek, där skall också blåskvintetten Il Vento som Bridget spelar i uppträda.
– Usch jag är jättenervös, inte för att uppträda eller för musicerandets skull, men att ställa ut målningarna – det får mig att känna mig helt naken och blottad. Folk kan se och förstå saker om mig själv som jag inte ens själv har insett att jag visar.
Det här är bara hennes andra utställning.
– Jag har tidigare också en gjort målningar till en konsert vi hade. Det gör jag nog inte om. Det var en oerhört viktig och värdefull process, men slitsam! Antingen passade mina målningar inte till musiken eller så hade jag en idé jag ville måla, men jag tyckte målningen blev dåligt!


Musikfritt måleri
Hon har inte lyssnat på musik när hon målat till den här utställningen..
– Nej jag ville att det här skulle vara en musikfri arbetsprocess. Ändå påverkar mitt målande och mitt musicerande varandra väldigt mycket och nuförtiden ser jag ofta paralleller mellan form och musik som jag aldrig tidigare såg.
Synestetisk är hon inte (att hon som endel kopplar ihop vissa toner eller klanger med färger).
Idén till utställningen var musikföreningen Katrinas konstnärlige ledare Tiila Kangas.
– Hon såg mina målningar på nätet och att jag hade en målning som hette Vasks. Så blev både Peteris Vasks, Il Vento och jag som konstnär inbjuden.
Det blev stressigt på slutet Bridget Allaire-Mäki har målat väldigt intensivt de senaste två månaderna.
– Jo…jag tror jag tar ett par veckor ledigt från målandet nu.


”Sökandets fröjd”
Fördelen med målandet är att man kan dölja och reparera sina misstag på ett annat sätt än i musiken.
– Å andra sidan saknas den direkta publikkontakten som man får när man spelar kammarmusik, fast om målandet går bra uppstår ett sorts möte mellan konstnär och publik.
Blåskvintetten är viktig och kär för henne, den har en helt annan funktion än jobbet i Tapiola sinfonetta.
– Vår ledstjärna är: ”konstnärens frihet och sökandets fröjd”. Kammarmusiken är mer lugnande, mer tillfredsställande för mig som musiker.
Blåskvintetten Il Vento spelar bland annat på öppningskonserten i Sankt Görans kyrka ikväll klockan 19 och i minneskonserten för Pehr Henrik Nordgren i Saltviks kyrka på onsdag klockan 19. Bridget Allaire-Mäkis utställning ”Luminous Forests” visas i bibliotekets utställningsrum fram till den 15.8.

KATARINA GÄDDNÄS

katarina.gaddnas@nyan.ax