DELA
© Nya Åland

I pappa Sarapuus fotspår

För över nittio år sedan arbetade estländaren Johannes Sarapuu vid den ryska sjöflygstationen i Föglö Granboda.
Nu håller hans son Lembit Sarapuu en utställning på Villa Berghäll på Föglö Hummersö och har fått möjlighet att återse den trakt där fadern en gång var verksam.
Johannes Sarapuu var byggnadsingenjör och trivdes utmärkt på Åland. När första världskriget var slut fick han vara med om stängningen av stationen och möta såväl tyskar som svenskar som inspekterade den ryska anläggningens avveckling.
Johannes Sarapuu hade under tiden i Föglö en fästmö från Prestlandet; Hilda Sundblom, vilket Nya Åland tidgare berättat om. Johannes Sarapuu återvände till sin studiestad Helsingfors efter kriget och senare till Estland där han bildade familj.
Sonen Lembit Sarapuu, (född 1930) är en hyllad och kontroversiell naivistisk konstnär i Estland. I samband med vernissagen på den nu aktuella utställningen kom Lembit med sonen Hermes till Föglö.


Inte mycket kvar
Området i Granboda där sjöflygstationen låg besöktes, och det var en högtidlig och samlad Lembit som vandrade omkring på området. Tea Ojala, sommarföglöbo och guide, var med som ciceron och särskilt grunden av det mäktiga officerskomplexet intresserade Lembit.
Lite synd tyckte Lembit det var, att så litet av stationen bevarats. Endast ett av bostadshusen återstår i dag och därtill finns två källarbyggnader kvar.
De övriga byggnaderna såldes efter kriget och många hus på Åland har byggnadsdetaljer som härstammar från stationen. Till exempel det gamla mejeriet i Sonboda har de kännspaka ryska fönstren kvar. Brandkårshuset i Degerby byggdes upp av material från stationen och även hus i Mariehamn återanvände material från stationen. I det hus Paul Lindman bebodde, där hotell Savoy ligger i dag, fanns ovanliga jugenddörrar som visat sig komma från Granboda flygstation.
Med under besöket hade Lembit faderns anteckningsbok från Granbodatiden och även några nyligen återfunna fotografier; två fina porträtt av fadern samt några små bilder av flygplanen i anläggningen samt två bilder av officersbyggnaden.


Språkkunnig
Lembit berättar att fadern var språkkunnig. Han talade bland annat estniska, tyska, finska, ryska och svenska. Under Sovjet-tiden förvånade han svenska turister med sina kunskaper i svenska och guidade i gamla stan i Tallinn. Lembits son Hermes är konstnär och botanist. Både Hermes och Lembit var mycket imponerade av naturen på Föglö och verkar aldrig se sig mätta på alla öar, växter och insekter.
Stillheten är viktig för Lembit Sarapuu. Hemma i Estland vistas han helst på landet i ett hus vid havet. Han är svår att nå för telefonen är för det mesta avstängd.
Lembits och sonens tempo är eftertänksamt och kontemplativt. När Lembit sitter på de röda klipporna i Hummersö med det långa gråa håret och skägget, är det nästan som att se Kalevalas Väinämöinen.
Han verkar nöjd över att få ha besökt sin fars drömland Åland som han hört så mycket om i sin barndom.

KJELL EKSTRÖM


kultur@nyan.ax