Hon skriver om mat som öppnar dörrar
I ”Vivi-Anns kök” finns mat från nästan hela världen. I går var Vivi-Ann Sjögren (bilden) i Mariehamn för att signera sin nya bok.
– Med maten kan man förmedla sådant som det inte finns ord för, säger hon när Nyan stjäl till sig en pratstund mellan bokköparna på Lisco.
I sin matruta i Nyan uppmärksammade Harriet Tuominen för ett tag sedan Vivi-Ann Sjögrens kokbok, där recepten är många och ofta exotiska, men ändå prövats ut i mera näraliggande miljöer, bland annat hos Solveig Mörn här på Åland.
Harriet Tuominen tycker att Vivi-Ann är suverän, att hennes sätt att skriva om mat gör det hela så enkelt. Ett recept som kanske har exotiska rätter blir lätta att laga eftersom författarna ofta översatt det till nordiska ingredienser.
Användbar
Vivi-Ann Sjögren har tangerat mat i flera av sina böcker, men det är nu första gången som hon skriver en egentlig kokbok. Och det har alltså blivit en bok som inte bara bjuder på ögongodis utan som är praktiskt användbar. Mer än sjuhundra recept innehåller den.
– Och det är bara sådant som är gott, säger Vivi-Anne med ett skratt.
Det hon menar är att boken inte är den typen av kokbok som innehåller allt, från grunderna i kokonsten till festmiddagarna, utan en bok med endast det bästa av det bästa.
Öppnar möjligheter
– De flesta recepten har jag ju hittat på själv, men jag har försökt göra dem så att de öppnar möjligheter till egna variationer. Därför har jag också strävat efter att göra dem korta och enkla.
Men du har också tidgare skrivit om mat från många olika kulturer. Vad vill du säga med det?
– Jag ser maten som en nyckel till andra kulturer, en av de bästa nycklarna faktiskt. Maten kan förmedla och förklara sådant som man har svårt att beskriva med ord. Och ju närmare matens ursprung, själva råvarorna, naturen och odlingen man kommer desto mer får man förklarat. Att få komma in i ett kök, se hur maten tillreds, kanske själv få hjälpa till att skala en rotfrukt som man inte tidigare använt eller rensa en okänd fisk är som att öppna ett fönster. Man börjar förstå vad andra människor tänker och känner. Man har kanske inte orden men i stället öppnas andra sinnen.
Hon beskriver maten som en av de bästa inkörsportarna, inte bara till andra kulturer utan också till historia och geografi.
– Och mat är ju ett grundläggande behov för oss alla, något som vi behöver varje dag.
Kan lära sig
All mat gillar man kanske inte när man smakar den första gången, det finns smaker och rätter som känns främmande.
– Men man kan lära sig att tycka om också främmande smaker. Jag har till exempel satt mig i sinnet att lära mig att tycka om de västafrikanska ”klibbpuddingarna”. Jag skall äta dem till dess jag börjar känna smakskillnaderna.
Självbiografiskt
Vivi-Ann Sjögren, född i Esbo där hon också bor i dag, har skrivit en lång rad böcker. Senast har hon i romanerna ”Kattens ansikte”, ”Lasses kiosk” och ”Liten fru i litet hus” berättat om sitt eget liv.
Blir det någon fortsättning?
– Jag har beslutat mig för att det inte skall bli det, men det beror sist och slutligen på vad det som finns inne i mig besluter sig för att skriva. Jag planerar inte så mycket utan låter texterna växa inifrån.
Ny roman på gång
Dock avslöjar hon att ett annat romanmanus är under arbete.
– Man borde väl inte säga sådant på förhand, men det är nu så att min kropp numera har behov av att göra en bok varje år. Att det skall komma en bok på hösten är ungefär som att björkarna får löv varje vår. Blir det ingen bok så känns det som om om julafton uteblev, säger hon och tar sig an signeringen av ännu en bok som sträcks fram.
