Historiskt, fartfyllt och flerspråkigt
– Vem gagnar det att vi kan så få språk som möjligt? Frågan ställdes när Carl Gustaf Wentzel och Mikael Strömberg (bilden) i teater Taimine spelade upp Peace of Cake, en turnépjäs om följderna av att Sverige och Finland gick skilda vägar efter 1809.
Tempot är högt på scenen i Sjömansskolan och man växlar mellan svenska, finska, ryska, engelska och lite franska.
Det är med anledning av det pågående märkesåret som finlandssvenska Teater Taimine gett sig ut på en turné som redan fört teatergruppen till nästan 160 skolor, finska, finlandssvenska, svenska och internationella. Med samma flerspråkiga föreställning.
Elever i helt finska skolor har alltså fått sig en god dos svenska liksom elever på Åland eller i Västerås och Stockholm fått höra en hel del finska. Tove Appelgren, som skrivit och regisserat, har tillsammans med skådespelarna skapat en helhet som genom sitt tempo och avskalade handling är lätt att förstå trots de tvära kasten mellan språken.
Historiska personer som, Gustaf Mauritz Armfelt, Carl Olof Cronstedt, Jacob Tengström och Wilhelm Mauritz Klingspor, virvlar förbi. Armfelt med både svensk, finländsk och rysk anknytning blir något av centralgestalt som i sig inbegriper svenskt, finskt, finlandssvenskt och ryskt.
Varför inte grannspråk?
I snabba utsnitt flimrar historiska händelser förbi och skådespelarna kastar sig utan skyddsnät mellan 1809 och nutid. Den så kallade ”tvångssvenskan” i finska skolor och den inte alltid så inspirerande språkundervisningen tas upp, liksom det utbredda brukat av dålig engelska ”bad english” i stället för våra grannspråk.
– Varför lär vi oss inte grannländernas språk redan som barn, frågar man.
– Vi kunde åtminstone vara fyrspråkiga: svenska, ryska, finska, samiska.
– Eller varför inte hindi?
Positivt mottagande
Sedan oktober i fjol har man gett föreställningen 157 gånger för en publik på mer än 40.000 elever. I Finland från Hangö i söder till Ivalo i norr, från öst till väst. Och i Sverige i bland annat Stockholm, Västerås och Haparanda.
– Nästa vecka skall vi till Göteborg, berättar Carl Gustaf Wentzel, teater Taimines grundare.
Både han och Mikael Strömberg intygar att man inte på någon ort mött några negativa reaktioner, däremot nog lite olika.
– Senast spelade vi i Torneå och det är klart att när man är van att umgås över gränsen till Sverige är reaktionerna lite annorlunda än på en helfinsk ort i inlandet, säger Mikael Strömberg.
Bra med kunskap
– Men det gemensamma är att man förstår att det är bra att kunna historia, bra att kunna språk, ja, bra att kunna saker överhuvudtaget, säger Carl-Gustaf Wentzel.
På Åland ger man fem föreställningar i Sjömansskolans sal för elever från en lång rad skolor i landskapet.
