DELA
© Nya Åland

Historiska platser får nytt liv

Informationstavlor som i text och bild levandegör bygdens historia har satts upp i Ängösund och Lumparsund.
Pilotprojektet med byatavlor i kommunen har kultur- och fritidsnämnden i Lumparland tagit initiativ till, och projektet rosas av Jan Andersson vid museibyrån.
– Vi konstaterade för flera år sedan att det inte finns ekonomi för ett eget museum i Lumparland. Det finns en hel del litteratur, men vi ville ha något som kunde levandegöra historien på plats för besökare och ortsbor, berättar nämndordförande Lil Strandholm-Karlsson.
Nämnden ansökte om bidrag från landskapets museibyrå för att genomföra projektet och den vägen kom Jan Andersson med i projektet. Kulturnämndsmedlemmarna Britt Sommarlund, Kurt Eklöw och Lil Strandholm-Karlsson, samt Rolf Landström samlade in material genom att intervjua lumparlänningar. Jan Andersson har forskat och sammanställt materialet till de första tre tavlorna: två i Lumparsund och en i Ängösund. Det har varit museibyråns bidrag i projektet.

Infotavla i varje by
– Visionen är att det i varje by skall finnas en infotavla med en kort berättelse som kompletteras med bilder. Folk var otroligt positivt inställda, så är det nästan alltid då man gör något i Lumparland. De bjöd frikostigt på historier och öppnade sina fotoalbum för oss. Det här är ju sånt som försvinner om det inte dokumenteras. Vi har material så det kunde räcka för en hel bok! säger Strandholm-Karlsson.
Idén till byatavlorna fick kulturnämnden i Lumparland från Sjöprommenaden i Mariehamn. Kurt Eklöw skissade och planerade tavlorna som snickaren Tom Nylund sedan färdigställde.

Porten till Lumparland
– Det svåra var att få rum med passligt mycket text och bilder, helst vill man ju få rum med så mycket som möjligt, säger Kurt Eklöw.
Allt som allt skall det bli tolv byatavlor, men än så länge är bara tre färdiga. Det var naturligt att börja med Lumparsund och Ängösund som alltid varit mycket strategiska platser i kommunen.
– Lumparsund var och är själva porten till Lumparland, säger Lil Strandholm- Karlsson.
Jan Andersson kan berätta att farleden från Danmark till Ryssland som användes från vikingatid till tidig medeltid gick genom Lumparsund. Området kring Lumparsund är fyllt av lämningar från olika historiska tidsepoker: gamla varv, stapelbäddar och förselbroar. Det sista större fartyget som bygdes i Lumparsund var barken Carmen som blev färdig 1921. Hon blev så dyr att rederiet tvingades sälja henne genast efter sjösättningen.
– Detta var också farleden till Kastelholms slott. Uppgrundningen gick dock snabbt och redan på 1700-talet kunde inga större fartyg ta sig genom sundet.

En bedrövad kung
På informationstavlorna vid rastplatsen vid Lumparsund finns kartor, bland annat en med alla hittade vrak och artiklar med historiska fakta. Folk känner knappast till att nedanför rastplatsen i Lumparsund satt svenske kung Gustav IV Adolf år 1808 hela två dagar på sin båt efter återkomsten från kriget. Han var ”sjuk till kropp och själ” och måste återhämta sig innan han reste vidare till Lemlands prästgård. Många känner kanske ändå till att vraket som sticker upp nedanför rastplatsen är det lyckosamma skonertskeppet Leo som Ulla-Lena Lundberg skriver om i romanen med samma namn.
Jan Andersson berömmer lumparlänningarna för att de lyckats bevara det gamla kulturlandskapet med betade strandängar.
– Kulturlandskapet är mycket fint hållet. Här finns också bland de äldsta landsvägarna på Åland, vissa av dem har hållit samma sträckning som på 1600-talet.
Jan Andersson hoppas verkligen att man kan fortsätta att bevara de unika miljöerna och inte gör några drastiska förändringar i landskapet. Lumparlands idé med byatavlor tycker Jan Andersson att fler kommuner på Åland kunde ta efter. Det torde vara ett relativt enkelt och billigt sätt att åskådliggöra historien som annars på många håll ter sig ganska stum.
Materialet på infotavlorna kommer också så småningom att publiceras på museibyråns hemsida.



KATARINA GÄDDNÄS

katarina.gaddnas@nyan.ax