DELA

Hallå, vilken mimik på Vikingalid!

Det blev många skratt, några verkliga höjdpunkter och en hel del charmiga tabbar när Hallå Mimmi hade premiär på Vikingalid i fredags. Solen log över Kumlinge lika mycket som publiken drog på smilbanden.

– En trevlig kväll i skärgården blev det trots att mina teatervana ögon kunde hitta en hel del skavanker, skriver Nyans utsände David Lindström.


”Texten i Hallå, Mimmi! kräver perfekt timing för att fungera”, skriver regissör Robert Liewendahl i programbladet till sin uppsättning av den gamla 20-talsfarsen. Det var lite si och så med timingen, eller snarare pjäsens avsaknad av timing bidrog till att det emellanåt kändes lite väl utdraget.
Bra timing är ju en tumregel för alla farser. Det hjälper inte att springa in och ut genom dörrar och servera under-bältet-skämt om det inte sker med blixtsnabba kast och överraskande övergångar. Skämten skall serveras rappt!
Det är en konst som är oerhört svår. Fars är kanhända den svåraste teaterformen även för de bästa proffsskådisarna. Paradoxalt nog är det just farser som amatörer väljer att sätta upp. Tacksamt eftersom det går att överdriva och servera lyteskomik på löpande band.

Poppe-klass
Det som var roligt var Sami Lehtinens spagettiliknande akrobatiska kroppsspråk och kumlingesjuka mimik. Han överdrev på gränsen till överkant, men drog ändå igång pjäsen med sin rollfigur Pelle Finkel och fick med publiken på noterna.
Visserligen lyckas han inte uppnå samma höjder som Nils Poppe (spelade samma roll 1980), men det märktes tydligt att Lehtinen låtit sig inspireras. Stundvis var det Poppe-klass, men Lehtinen lyckades inte hålla upp tempot under hela föreställningen.
Emellanåt stampade farsen på stället. Att scenbytena gick lite tövligt till och att det behövdes sufflering från alla håll gjorde inte så mycket. Roligt hade publiken ändå, speciellt åt de inbakade lokala skämten.

Blackout
Monika Holmström i titelrollen gjorde stundvis en bra insats. Hon visade att det fanns en komisk ådra a ´la Ewa Rydberg, men ville tugga lite för länge på karamellerna ibland. Så länge att en del poänger rann ut i sanden.
Däremot bjöd hon på sig själv och sjöng hellre än bra. Hennes solosång ”Bara du” var verkligen ingen fröjd för örat.
Över huvudtaget kunde man ha skippat en del sånginslag eftersom sångerna inte förde handlingen framåt och ensemblensaknade röst och rytmsinne.
En av kvällens mest komiska inslag var när det blev blackout under ett scenbyte och enmansorkestern inte såg noterna. Lita Gustavsson vid Roland-pianot slutade spela och utbrast ”Nä, men kan int nån sätt på lampan”. Samtidigt föll det dekordelar ner på golvet. Tänt var det i salongen. Lita såg noterna och musiken flödade igen tills nästa blackout orsakade avbrott på tangenterna. Behåll det som ett roligt inslag i fortsättningen.
Ann-Christine Schåman trivdes på scenen och gjorde bra ifrån sig. Finkels fru spelades av unga Gunilla Schåman, ingen höjdare men godkänt. Den fete bankdirektören tolkades ivrigt av Jonas Danielsson, som var på hugget och lovade gott i början av pjäsen, men även han verkade tycka att pjäsen var lite i längsta laget.

Höjer på hatten
Trots hårda invändningar vill jag ändå rekommendera pjäsen. Det viktiga är att folk har roligt att bygdekulturen lever.
Jag höjer på hatten för Hembygdens väl och alla frivilliga krafter på Kumlinge. Det syns att ni gör detta med hjärtat och att både ni och publiken har kul. Regissören Robert Liewendahl har med sin livslånga regissörsbana gjort en ok insats och utnyttjat det bästa av det som fanns att tillgå. Och jag håller med Liewendahl när han i programbladet skriver ”Det är alltid lika trevligt att komma till skärgården”.
Vill ni ha lite harmlös underhållning i en av Ålands vackraste miljöer. Ta en tur till Kumlinge och se farsen Hallå Mimmi. Visst får ni skratta, men vänta er inte några sköna musikaliska upplevelser.

DAVID LINDSTRÖM


kultur@nyan.ax

Teater
”Hallå Mimmi”
Vikingalid på Kumlinge fredag 26 juni.
Manus: Engel & Horst. Musik: Ralph Benatzky. Regi: Robert Liewendahl. Piano: Lita Gustavsson. Producent: Alice Persson, ordförande för Hembygdens vänner i Kumlinge. Scenbygge: Jarl Sjölund, Fredrik Packalén. Sömnad: Kerstin Pettersson. Foto: Sara Tobiasson. Dräkter: Svenska filmateljéerna i Stockholm, Teaterföreningen i Mariehamn.
I rollerna: Monika Holmström, Sami Lehtinen, Gunilla Schåman, Jonas Danielsson, Ann-Christin Schåman, Torolf Strandberg, Yvon Paxal, Fredrik Packalén. Statister: Alice Persson, Jarl Sjölund.Manus: Engel & Horst.