Gummerus firad på Öland
Minnet av Henrik Johan Gummerus, den åländska pastorsadjunkten, som i maj 1808, tillsammans med kronolänsman Erik Arén i Finström ledde det åländska bondeupproret mot de ryska trupperna, firades förra veckan på Öland där han blev sockenpräst i Högby.
Firandet i Högby hade samlat stort deltagande och även Åland var representerat.
I en artikel i Ölandsbladet skriver Anders Marell:
”Genom att det gummeruska hjältedådet utfördes på Åland, så utvecklade sig dagen på sätt och vis till att bli en åländsk-öländsk förbrödringsmanifestation. Kommundirektör Jörgen Lundqvist från Eckerö kommun på Åland höll minnestalet över Gummerus insatser på Åland och bar även den åländska fanan i processionen, sida vid sida med den svenska.”
Lundqvist framförde även en särskild hälsning från talman Roger Nordlund och det åländska lagtinget.
Ålands roll
De två generallöjtnanterna Sven-Åke Jansson och Lars G Persson hade, enligt Ölandsbladet, den gemensamma uppgiften att svara för kransnedläggningen på Gummerus grav. Den senare hade också, i sin egenskap av före detta försvarsstabschef, uppgiften att hålla ett föredrag om Ålands roll i krigshistorien.
– Lars G Persson, som visserligen är en försiktig general, avslutade sin exposé över Ålands unika ställning som demilitariserat område i en i dag fredlig omgivning med en varning: Ingenting varar för evigt, så vi bör passa upp!, skriver Marell.
Andakt
Efter kransnedläggning och minnesord av kyrkoherde Leif Bengtsson avslutades firandet med en andakt inne i kyrkan.
– Dagen till ära sjöng menigheten alla nio verserna av ”Fädernas kyrka”, tonsatt av Gummerus barnbarnsbarn, biskop Gustaf Aulén, skriver Marell.
Tapperhetsmedalj
Henrik Johan Gummerus var född i Masku och prästvigdes Åbo. Han kom som ung präst till Lemland och senare till Finström.
Hans roll i upproret mot ryssarna belystes bland annat i Jörgen Lundqvists artikel i Nyan den 29 mars i år, på dagen 200 år efter att kriget 1808-1809 nådde Åland.
Gummerus lämnade Eckerö, tillsammans med sin Eckeröfödda hustru Maria Helena f. Hult, ett barn och sin svärmor, vintern 1809. Man följde med de sista svenska trupperna över isen till Sverige. För sina insatser erhöll Gummerus den svenska svärdsorden och medaljen för tapperhet i fält.
