DELA
© Nya Åland

Gränslös sjöfart tema för årsbok

”Gränslös sjöfart” är temat för ”Sjöhistorisk årsbok 2008-2009” utgiven av Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum och i år nästan helt skriven av Torbjörn Dahlnäs. Åland stöter man på både under huvudtemat och i förordet som den finlandssvenske sjöhistoriske skribenten Thure Malmberg ombetts skriva. (Bilden visar Svenska Amerikalinjens Gripsholm ur en affisch i boken.)
Årsbokens genomgående tema, den gränslösa sjöfarten, behandlas av Torbjörn Dahlnäs som själv har ett förflutet på sjön. Till sin hjälp har han haft en redaktionsgrupp bestående av Jenny Rosenius, Hans Christner, Claes Wollentz och Hans-Lennart Ohlsson. Det man tagit sig för att göra är en populärt hållen historisk beskrivning av den svenska sjöfartens utveckling under de senaste hundra åren, det vill säga en tidsperiod som tar sin början ungefär där ångdriften, i början av 1900-talet, definitivt distanserar segelfarten inom den svenska handelsflottan.


Tidsskeden
Boken på mer än 300 sidor är rikt illustrerad och uppdelad i avsnitt som sammanfattar olika tids- och utvecklingsskeden inom både frakt- och passagerarsjöfart. Såväl enskilda redares verksamhet som sjöfartspolitiska och fackliga frågor får sin belysning. Dramatik ger skildringarna av krigssjöfarten.
Det har i år gått 70 år sedan Sjöhistoriska museet i Stockholm invigdes, föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum har däremot verkat ända sedan 1913. Årets årsbok är också tänkt som en jubileumsbok för museet och föreningen.
För en sjöfartsintresserad åländsk läsare finns säkert mycket att hämta i berättelsen om den svenska sjöfartens utveckling. Många av de fartyg som passerar revy i skildringen är säkert också välbekanta som arbetsplatser för många åländska sjömän.


Egna minnen
Åland tangeras också i förordet där Thure Malmberg, välkänd finlandssvensk sjöhistorisk skribent, beskriver utvecklingen i trafiken mellan Finland och Sverige, både baserat på egna minnen och på den forskning han under lång tid ägnat sig åt. Malmberg har ju, bland annat, skrivit både FÅA:s och Siljas historiker.
Malmberg växte upp i Helsingfors och minns från sin barndom passagerarfartygen i Södra hamnen i Helsingfors:
”Där låg passagerarångarna i rad efter varandra, från Arcturus som gick till Antwerpen, och lilla Kastelholm, som kryssade på Östersjön, till alla de andra (s/s Oihonna, Ariadne, Wellamo, Aallotar, Bore II, Bore III, Birger Jarl, Hroar eller Botnia) på väg till Lübeck, Stockholm eller Köpenhamn.”


Birger Jarls linjer
Bland Stockholmsbåtarna minns han särskilt Birger Jarl, som han beskriver som den mest spännande. Han noterar skrovets eleganta linjespel, och noterar hur fartygets profil senare skulle förstöras: ”först av en bilhiss akterut och sedan av ett lådliknande salongskomplex”.
Det är bara att går ned till västra hamnen i Mariehamn och ta sig en titt på Birger Jarl som ju numera kryssar mellan Stockholm och Mariehamn för att se hur rätt Malmberg har när det gäller salongslådan som bryter linjespelet. Tyvärr har man i redigeringen av boken fått in en bild av den äldre Birger Jarl i stället för den som togs i drift för drygt femtio år sedan. I ett avsnitt längre fram i boken kan man dock finna en bild på den rätta Birger Jarl.
I sitt förord nämner Malmberg också Ålands sjöfartsmuseum som han utnämner till Finlands främsta när det gäller dokumentationen av segelsjöfarten.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax