DELA
© Nya Åland

”Gökboet” i stark ung scenversion

Ken Keseys roman Gökboet är ett aningen otippat val när Ålands lyceums teater- och dramaelever under ledning av Soffi Sonck sätter upp en pjäs. (På bilden längst fram från vänster Anton Johansson och Emil Strandvik. Bakom dem, från vänster, Elinor Bondesson, Ida Kronholm, Samuel Granholm, Jennifer Terry, Alexandra Toivonen och Rebecca Lagström.)
För äldre generationer är dramat bekant tack vare Milos Formans 70-talsfilmatisering med Jack Nicholson i huvudrollen. En film som av många entusiaster rankats som världens bästa, och som ingen regissör vågat sig på att göra en ny version av.
Men för många i lyceipubliken som såg pjäsen på onsdagen var det nog en ny upplevelse.
På en knapp timme berättas storyn om hur fria själar bryts ner på mentalsjukhuset som styrs med järnhand av Syster Ratched.
De sömniga, nerdrogade rutinerna störs av en nykomling (Emil Strandvik), en glad bråkstake som tror att några månader på sjukhus är bättre än fängelsets arbetsläger.
Den blandning av livsglädje, uppror och maktmissbruk som präglade filmen finns också här – från en yster spritfest på anstalten till meningslösa dödsfall. Berättelsen har komprimerats utan att något väsentligt fallit bort.


Alla övertygar
Ensemblens spel är genomgående övertygande, från nervvraket Billy (Samuel Granholm) till den på ytan vänliga men känslokalla Ratched (Ida Kronholm).
Det starkaste intrycket gör Emil Strandvik, som måste ha sett filmen ett antal gånger och sugit i sig Jack Nicholsons nonchalanta utstrålning och hans tics. Strandvik sveper över scenen som en naturkraft, med en röst och utstrålning som fyller salen.
Att den här uppsättningen berör åskådaren på samma sätt som filmen gjorde är det bästa betyget jag kan ge. Synd att den bara visades i går (onsdag). Efter två dagsföreställningar för elever visades den för allmänheten på kvällen.



PATRIK DAHLBLOM

patrik.dahlblom@nyan.ax