DELA

Fyra konstnärer, fyra konstformer

Emaljkonst, trämöbler, oljemålningar och glashantverk. Uttrycket är slitet men sällsynt passande – under juli månad bjuder Galleri Skarpans på något för alla.
Konstformerna kunde knappast vara mer olika men en sak har de alla gemensamt, Keathy Eriksson-Jourdan, Heidi Eklund, Jhenny Åvik och Gun Jennervall – sina åländska rötter och sitt nya hemland Sverige. Och rötterna, åländska eller åtminstone nordiska, syns också i de flesta av konstnärernas verk, uttryckligen eller som en flyktig och kanske till och med omedveten tanke bakom utformningen.
Jhenny Åviks frihandsblåsta och formblåsta glashantverk signalerar robusthet, enkelhet – nordiskhet?
– När jag var färdig med första delen av verken var det någon som påpekade att de är typiskt nordiska med sina rena linjer. Inte är det något jag tänkt på när jag utformade dem, men jag strävar alltid efter grafisk enkelhet och skarpa kontraster.
Åviks utställningsföremål kan delas in i två serier. Den ena består av frostade frihandsblåsta glas med ett genomgående mönster inspirerat av spindelnät, den andra delen är en serie brända glasfat i svart och starka färger.
Jhenny Åvik, född 1985 i Mariehamn, har precis avslutat det treåriga nordiska programmet i glasteknik vid Riksglasskolan i Orrefors.

”Havet i blicken”
I Ålands skärgård födda Keathy Eriksson-Jourdan beskriver sig själv som en berättande bildkonstnär, ofta med ansats i dokumentära och historiska teman. Den här gången är det mer generella teman som har inspirerat hennes verk i emaljmålning, teman som väntan, möten och val. Den åländska skärgården har också gett henne mycket inspiration.
– Det var en dam som sade till mig en gång att jag har havet i blicken, att det syns att jag är uppvuxen med havet. Det är något jag bär med mig och ger uttryck för i konsten.
Arvet från havet syns också i de elva emaljmålningar som nu är utställda vid Galleri Skarpans, speciellt i den vackra blåa tonen som genomsyrar målningarna. Och är det inte ett par röda stugor som skymtar i målningarna med röda toner?
Eriksson-Jourdan har arbetat med emaljmåleri sedan 1984 och har annars använt mycket textil som grund för sina målningar. Hon har hållit ett stort antal utställningar genom åren, på Åland, runtom i Sverige, på Färöarna, Grönland och i Moskva.

Starka minnesbilder
Också Gun Jennervall, född 1949 på Åland men sedan länge bosatt i Göteborg, betonar sitt åländska ursprung genom sin konst. ”Ur havet är jag född, på klippan vill jag dansa. Det brusar ständigt inom mig och påminner mig om mina rötter”, skriver hon.
Hennes färggranna oljemålningar är alla delar av hennes barndomshistoria, starka minnesbilder som blev starka uttryck på duken.
– Jag målar ofta kvinnor och i alla bilder kan man se ett stråk av en viss osäkerhet, en sårighet som kommer av en undran om man duger.
1996 målade Jennervall på uppdrag utställningen ”Kvinnoliv”, en utställnings om köptes i sin helhet av studieförbundet Bilda och sedan dess gått som vandringsutställning runtom i Sverige.

Praktiskt framför allt
Mariehamnsbördiga Heidi Eklund är nöjd över att få delta i utställningen på Skarpans, hennes första som möbeldesignare.
– Vi lär oss av varandra, det är väldigt lärorikt att ställa ut med vana konstnärer, berättar Eklund som studerat vid Grebbestad folkhögskolas linje för formgivning och möbelhantverk.
– Jag skapar möbler som ska användas, det praktiska går ofta före det konstnärliga. Inga snirkligheter eller onödigt kraft.
Eklund bidrar till utställningen med ett par vackra köksstolar i massivt trä och finurliga utskärningar i ryggen, en gungfåtölj, ett skrivbord, ett soffbord och slutligen något som betonar det konstnärliga mer än det praktiska – en låda för förvaring av citruspressar.
Utställningen har vernissage i dag torsdag mellan klockan 18 och 20, utställningen har öppet hela juli. De tre första tisdagskvällarna mellan klockan 18 och 20 kommer (i ordning) Eriksson-Jourdan, Eklund och Jennervall att finnas på plats i galleriet för den som vill veta mera, medan Åvik beräknas föda under den helg som hon skulle ha närvarit.

SARA OTHMAN