DELA

För alltid förälskad i viola da gamba

Musik
Katrina kammarmusik
Konsert i Geta kyrka måndagen den 2 augusti.
Lilli Maijala och Tiila Kangas, altviolin, Mikko Perkola viola da gamba och sång, Temperakvartetten stråkar
På måndagen var det tjuvstart för Katrina kammarmusik.
De senaste åren har den ägt rum i privata hem, vilket gett en intim prägel åt konserten. Detta år valde man att starta i St Görans kyrka i Geta.
Det var inte så trångt som i fjol, men heller inte lika nära. Efter ett litet välkomst- och tillika ”ändringar i programmet”-tal av Barbro Sundback, ordförande i föreningen Katrina var det dags för Musiken att tala.

Galant stil
Två altviolinister, Lilli Maijala och Tiila Kangas dansade musikantiskt fram den glada, snabba och energiska musiken komponerad av den store Bachs mindre kända son Wilhelm Friedemann Bach.
Musiken är skriven i brytningstiden mellan barocken och i en galant stil som förebådade wien-klassicismen. Wilhelm Friedemann lutar sig i verket kanske lite mer åt barock-hållet. Vi fick senare under konserten höra mera av duon, med mera barockmusik, denna gång i Jean-Marie Leclairs sonat.
Leclair var fransk violinist och tonsättare som levde i början av 1700-talet. Altviolinen är ett instrument som lätt hamnar i skuggan av lillebror violinen och därför var det riktigt extra roligt att få njuta av dess vackra, djupa klang.

Förstärkt gamba
Kvällens mest ”något utöver det vanliga” (för att skämta med Katrinas marknadsföring) var ändå Mikko Perkola med sin viola da gamba, ett 1500-1600-tals instrument som upplevt en renässans i och med intresset för ”gammal musik”, och strävan efter att uppföra den musiken så autentiskt som möjligt. Nu fick vi i alla fall uppleva något helt annat än autentiskt, i alla fall i betydelsen ”förr”.
Vad sägs om en förstärkt gamba med distortion-pedal från rockscenens elgitarr! Årets huskompositör Lucio Garau utnyttjar i sin komposition instrumentets alla möjligheter: Perkola knäpper på strängar och spelar med stråke – på samma gång – låga toner som vibrerar i hela kroppen, knirkar i distorsion, knäpper ömsint som på en kontrabas och spelar gitarrackord. Och sjunger.
När vi tror att verket är slut, vandrar cellisten Ulla Lampela fram och en dialog uppstår, som senare övergår till att cellon har en mera ackompanjerande funktion.

Spännande stämning
Perkola byter roll. Nu är han sångaren som reciterar två Edith Södergran-dikter till ackompanjemang av Temperakvartetten.
Livet bjöd på en spännande stämning och dramatik, och man såg att Perkola verkligen kände för texten, som tyvärr drunknade i stråkarna. Vinden, med sina gungande fram och tillbaka-stråkar tilltalade mig särskilt.
Den fick mig att tänka på en av mina favoriter: kompositören och jazzmusikern Steven Dobrogosz.
Den associationen tillåter en åsnebrygga som för oss till Havsvidden där kvällen avslutades med mingel med musikerna, lite tilltugg och Perkola som spelade gitarr på sin gamba och sjunger ”If I fall in love, it will be for ever”. Hur många förälskade sig i gamban? For ever?

Lena Johanna Svartström