DELA
© Nya Åland

Faster Anni hade ett stort hjärta

För Inger Karlsson-Wickström var Anni Blomqvist främst en kär faster. En människa som trots mycket arbete och vacklande hälsa alltid hade tid för en pratstund.
– Anni Blomqvist var en mycket viktig människa i mitt liv. För mig var hon först och främst faster Anni.
Läraren Inger Karlsson-Wickström i Mariehamn var som barn ofta ute på Simskäla hos sin faster Anni Blomqvist.
– En sån barndom som jag fått tack vare henne är inte många förunnat.


Hade sommarbarn
Sedan Annis make Valter och sonen Tommy omkom under en fiskefärd, blev det svårt med försörjningen för Anni Blomqvist och sonen Bengt.
– Kanske det var delvis därför hon vid sidan av oss kusiner också började ta emot sommarbarn både från öst och väst. Hon var över 50 år då och skötte upp till åtta sommarbarn vid sidan av jordbruk och fiske. Det var en bullerbytillvaro för oss barn. Ofta hade vi vattenkrig och faster Anni, hon satte utan bannor eld i bastun så vi fick kläderna torkade.
Barnen lekte ofta nere vid vattnet och Anni hade förstås inte tid och möjlighet att stå vid stranden och passa dem.
– Men hon lärde oss ta ansvar för oss själva och för varandra och när något skulle göras så fick vi alla hjälpa till efter bästa förmåga. Vi barn hämtade hem korna till mjölkningen, gick med kalvdrickat, diskade och plockade ägg och så deltog vi både i höbärgning och fiske.
Inger säger att Annis hemvetebröd var ovanligt gott.
– Hon steg alltid tidigt upp och fem dagar i veckan bakade hon, tre morgnar bakade hon hemvete och två dagar bullar. Det fanns ingen el på Simskäla på den här tiden, ingen frys att spara bröd i. Vi barn brukade tävla i vem som orkade äta mest bröd, det bröd hon stigit tidigt upp för att baka…


Hade alltid tid
Inger var hos Anni många somrar, men också veckoslut under resten av året. Som vuxen blev det också många besök och telefonsamtal.
– Hon var en människa som alltid hade tid. När jag ringde, tog hon sig alltid tid att prata om hon inte var alltför sjuk. Hon var närvarande i nuet.
Det var Anni som lärde Inger skriva brev.
– Alltid när det regnade så satt vi och skrev brev. Senare i livet hade Anni Blomqvist en strömmingskorg full med obesvarad post som hon betade av, oftast på morgnarna. Hon skrev mycket brev och höll kontakten med folk som skrivit åt henne.


Vacklande hälsa
Annis egen hälsa var vacklande. Hon hade astmaproblem och tålde bland annat inte starka lukter av avgaser, parfym eller andra onaturliga dofter.
– Jag minns några av de få gånger hon hälsade på oss i Mariehamn när jag var barn. Mamma skurade vår bil med tallsåpa för att faster Anni skulle klara av bilfärden. När vi kom fram måste hon alltid lägga sig och vila en stund och sen behövde hon något salt, som sill eller ansjovis. De sista åren var det verkligen så att hon inte kunde lämna Simskäla, även om hon gärna velat.
Så Anni brevväxlade med folk och följde med omvärlden i tidningarna mycket noggrant.
– Det kunde hända att hon läste om att någon till exempel i österbottnisk fiskarfamilj hade drunknat, då tog hon reda på vem det var och skrev brev till de anhöriga, sådan var hon. Hon hade ett stort hjärta!

katarina.gaddnas@nyan.ax