Far och dotter samarbetar kring noveller i Nyan
Far och dotter Listherby samarbetar kring tolv noveller, en för var månad under 2012.
Den första fristående delen publiceras i dagens Nya Åland.
Jonnie Listherby har, som man säger ”alltid skrivit”.
– Det började redan under tidigt 70-tal då en grupp finlandssvenska skribenter samlades i Stockholm. Sen dess har jag alltid hållit på.
Pensionsförsäkring
Jonnie Listherby jobbar som lärare i svenska och kommunikation på yrkesskolan/gymnasiet.
– Jag har inte haft något större behov av att publicera mig, även om jag skrivit för några tidningar och antologier.
De skrivna texter som han ändå arbetat fram ser han som en slags pensionsförsäkring i byrålådan.
– Allt det där med att möta sina läsare och att jobba med hela biten kring skrivandet har jag inte haft tid med förrän nu. Men nu är det dags att sprätta upp madrassen, så att säga, och ta fram de sparade texterna.
Petter
Novellerna han skriver för Nya Åland är en blandning av gammalt material, gamla idéer och nyskrivet.
– Läsarna får följa med Petter som bokstavligen skriver för sitt liv. Vi träffar honom första gången som gammal, lite bitter gubbe. Han blir kallad av tant Döden, men får en chans och en månad att skriva sig från döden. Jag har lånat idén från Tusen och en natt.
Ett korn av sanning finns det förvisso i novellerna.
– Men det är ingen självbiografi jag skriver. Jag hittar på, drar ifrån och lägger till för att det ska bli mer spännande att läsa.
Fritt
Novellerna illustreras av Jonnie Listherbys dotter Fanny Listherby, 24 år.
– Jag kommer att använda blandteknik, en blandning av collage och teckning.
Det har varit viktigt för Jonnie att inte påverka Fannys illustrationer.
– Det är roligt om Fanny vill göra sin egen grej. Jag har sagt att hon inte alls behöver illustrera den direkta handlingen utan att det är roligt om text och bild möts i något tredje, säger han.
Fanny Listherby berättar att hon först läser igenom texterna för att hitta teman och bilder.
– Sedan sätter jag mig och skissar och testar tankarna jag får.
Läs mer i papperstidningen!
