En trevlig kväll med Mark Levengood
Om man är snäll hamnar man i Mariehamn när man dör. För den stygge är det däremot Finström som gäller.
Det och mycket mer fick den som såg fredagens föreställning ”Mark och hans värld” veta.
I Sverige har Mark Levengood gjort succé i stad efter stad. Levengoods sjungande finlandssvenska lockar till leenden så fort han öppnar munnen. Hans skämt om fulla finnar går hem i väst. Men fungerar konceptet på Åland? Som handen i handsken ska det visa sig.
Mark Levengood är en skicklig underhållare. Med sina otaliga lokala referenser får han publiken med sig. Det är två käppar och en sten, det är hunden som döptes till Jorpes och det är den åländska dalern.
Han berättar om kvinnorna i sitt liv. Mormodern som tror att det räcker med att blunda för att det otäcka ska försvinna, mamman som kedjerökande spanar efter grynnor i båtens för och den styvfarmor som en gång sårar honom så grymt att han väljer att vända henne ryggen. Livet är inte alltid ljust, säger Mark Levengood.
Men det är en spännande resa.
Äldre publik
Medelåldern i publiken är hög. De förstår hans referenser till etikettexperten Magdalena Ribbing och de var med på den tiden det var synd om alla i öst ”för där fanns det kommunister medan det var fest i väst för där fanns det astronauter”.
Han tar oss tillbaka till 1960-talets Helsingfors. Mark Levengoods mormor är upprörd. Den svenskspråkiga servicen i Stockmanns hiss har försvunnit. Alla vet att det betyder att landets språkminoritet har fått sin dödsdom.
Men nu har det gått 40 år av dödsbäddsliggande, säger Mark Levengood. Finlandssvenskarna står för ett val: ”Antingen håller vi kollektivt andan tills vi dör eller så accepterar vi att det finns ett liv före döden.”
Svarta och vita får
I alla familjer finns ett svart får. Men Mark Levengoods släkt är annorlunda – där finns bara ett vitt får och det är småkusinen Stefan Lindfors.
Vi får veta att Levengoods mor är mycket stolt över blodsbanden till den kända designern. I hennes Lindfors-samling ingår allt utom den dildo Lindfors designade för några år sedan. Den får Mark Levengood i uppdrag att inhandla i en butik på Torggatan. ”Mitt rykte var ju redan förstört, tyckte mamma”.
Sådan är han, den gode Levengood. Driver han med någon så är det sig själv, tvärt emot maken Jonas Gardell som får publiken att huka under föreställningarna. De har båda sin charm, var och en på sitt sätt.
Lagom trevligt
Men ibland blir det lite för mumintrolligt, lite för fint. Jag vill veta om det finns en Morran i Mark och hade hoppats att Levengood skulle bevisa det han påstår: ”Jag är en vänlig människa men jag är inte snäll.”
Med den här föreställningen odlar han istället myten om sig själv. Mark Levengood är en mysig man som gör trevliga shower. Kanske är det gott så? De flesta går ju därifrån med ett leende på läpparna.
