En tilltalande åländsk barnbok
Tilltalande figurer finner Nyans Nina Smeds i Ann-Christine Wallers och Anni Wikbergs nya barnbok ”Kollorna & Viktigpetter”. Waller har skrivit och Wikberg illustrerat. (Bilden en detalj av bokpärmen.)
Ann-Christine Waller och Anni Wikberg har lyckats få fram en barnbok med tilltalande figurer.
De runda kollorna i sin runda värld lever ett harmoniskt liv med en rund gräsmatta med mer än 56 maskrosor (vi har räknat, de är mer än 56!) inomhus i stället för en vanlig matta. De berättar sagor och äter plättar med kollimollsylt.
Nackstickan vid namn Viktigpetter i sin kantiga värld irriterar sig på sagorna och gräsmattan på golvet. Det är inledningen till en rar saga om att vara lite flexibel.
Viktigpetter är den roligaste figuren. Det är också där sexåringen i mitt hus tydligast ser vad som händer. När nackstickan blir arg blir hans ögon knallröda. När han är glad blir de blå. Innan man hinner läsa texten reagerar sexåringen direkt:
– Nu har han blåa ögon, nu blir han snäll.
Bilderna i boken är väldigt tilltalande, det är inte ofta som en barnbok känns så enkel och färggrann. Att Ålands flagga är med väckte förtjusning hos sexåringen och att göra en nacksticka till den sure Viktigpetter är också påhittigt.
Förklaringen av vissa åländska ord är säkert också på sin plats. Enda gången som språket haltar är när Pappkollan och Viktigpetter strider om rådjuret Råddan. Då ropar Pappkollan: ”nej du, din holis durak! Släpp Råddan! På studs!” Uttrycket ”På studs!” låter inte åländskt, snarare rikssvenskt, i mina öron.
Berättelsen är klassisk, en kantig person som först föraktar de lyckligas liv, men sedan blir delaktig och glad. Mer behövs inte i en barnbok.
