DELA
© Nya Åland

En fantastisk urladdning i Alandica

Så står det då där, vårt Alandica, med mycket ris och ros i ryggen. Nu kan vi äntligen få lyssna till musik, stort som smått, i rätt miljö, och slipper sitta på obekväma stolar och se musiker trängas bland ribbstolar i usel akustik. Vad kan väl då vid invigningen av Alandica bli bättre än att få uppleva ett storverk utan dess like. 200-årsjubilaren Felix Mendelssohn Bartholdys Symfoni nr.2 i B-dur, op.52, ”Lobgesang” (”Lovsång”)!
Mendelssohn själv kallade verket ”symfonikantat” eftersom det inleds med en halvtimme lång tresatsig instrumental ”Sinfonia” som följs av nio satser med recitativ, arior och kör där kompositören valt olika texter ur bibeln tillsammans med koralen ”Nun danket alle Gott” (”Nu tacka Gud allt folk”), den välkända psalmen 286 i vår psalmbok.
Verket uruppfördes 1840 i St Thomas kyrka i Leipzig, kyrkan där Johann Sebastian Bach verkade 100 år tidigare. Anledningen då var fyrahundraårsjubileet av boktryckarkonsten och Gutenbergfestivalen 1840.


”Konsertsal!!”
Så var det dags för oss i den fullsatta konsertsalen (tänk, ”konsertsal!!”), att få njuta av hela den nästan en och en halv timme långa symfonin. Den outtröttlige Kaj-Gustav Sandholm på dirigentpulten slog in de inledande takterna. Maestoso med djärva trombonfanfarer! Vilken början! Jag konstaterade direkt att akustikerna lyckats helt med sitt arbete. En utmärkt konsertsalsakustik!
Symfoniorkestern, med både lokala och inlånade musiker, klingade mycket homogen, trots den korta övningstiden. I synnerhet andra satsens allegretto och de unisona oboe/fagott-inslagen.
Med stegrande rytmiska stråkar och med nya trombonfanfarer lyckades Kaj få jättekörens (160 röster) insats att sitta prick. ”Alles, was Odem hat, lobe den Herrn” (”Allt vad anda har, lova Herren”) Mäktigt! Kanske blev sången lite haltande senare i ”tungvrickningstexten” ”Und alles Fleish lobe seinen heiligen Namen”.
”Molto piú con fuoco” (”mera eldigt”). Jublande sjöng Frida Jansson ut sitt ”Lobe den Herrn, meine Seele” (”Lova Herren min själ”) med stor frenesi beledsagad av damensemblen ”Flera röster”. Fyndigt!
Christian Juslins sång lämpade sig mycket bra för tenorariorna och i duetten med Freja Frisk var också balansen fin.
”Ich harrete des Herrn” (”Jag bad till Herren”). Den mycket romantiska sopranduetten med Frida Jansson och Freja Frisk sjöngs med stor inlevelse och väl instuderat. ”Nun danket alle Gott”. Här hade jag väntat mig en kör a capella, men Kaj hade valt instrumentunderstöd. Ett klokt beslut, med tanke på den stora kören.


En succé
Slutkören var en fantastisk urladdning trots ganska trötta korister. Stående ovationer förstås!
Jag kan bara konstatera att konserten blev en succé! Bara detta initiativ av Kaj att mobilisera 160 korister och stor symfoniorkester är ju en bedrift. Hur orkar han?
Vi musikälskare hoppas nu att Alandica utnyttjas maximalt och att huset så småningom också accepteras av allmänheten som ett naturligt byggnadsinslag i vår lilla stad.
Och grattis Mariehamn till det nya kulturhuset!

ERLAND MATTSSON


redaktion@nyan.ax

Foto: ERKKI SANTAMALA

erkki.santamala@nyan.ax

tfn 528 470

Alandica invigningskonsert söndagen den 5 april:


Alandicakören och symfoniorkester. Frida Jansson, sopran, Freja Frisk, sopran, Christian Juslin, tenor, Guy Karlsson, körinstudering, Kaj-Gustav Sandholm, dirigent.