En dråpligt tilltrasslad förlovning
Teater
”En fästmö till låns”
Premiär fredag 1.10. Uppsatt av Kappsäcksteatern på Pellas ladugårdsteater i Lemland. Manus: Astrid Lindgren. Regi: Synnöve Westerberg. Koreografi: Julia Westerberg. Musik: John-Adam Sjölund.
På scen: Erika Ståhlman, Anders Laine, Julia Westerberg, Malin Saine, Mikael Enroos.
Pellas ladugårdsteater har förvandlats och vi befinner oss plötsligt på ett pensionat i slutet av 50-talet där några studenter bor. Tönten Julius Julén (Anders Laine) ska bli professor i ornitologi och har aldrig haft någon tur med flickor.
Egentligen gillar han inte fåglar heller, men han måste studera eftersom Tant Eufemia (Erika Ståhlman), som försörjer honom, älskar småfåglar. Hon har också ställt ett utlimatum: om inte Julius förlovar sig innan sin 25-årsdag är det bara att vinka slantarna adjöss.
Värre än kolera
25-årsdagen är redan ett minne blott och i sin desperation förmår han Karin Vinge (Julia Westerberg) att spela hans fästmö i några dagar, eftersom Tant Eufemia är ”värre än kolera” och han vill inte dö.
Dessutom har inte Karin egentligen något val, eftersom han redan har försett sin tant med ett foto och lite påhittad information om henne, bland annat gillar hon numera att spela harpa, dansa balett och löpa häck. Som om inte det vore nog dyker Karins riktiga fästman, den svartsjuke Harald Engberg (Mikael Enroos), upp.
I bakgrunden smyger den försynta Julia Jönsson (Malin Saine) och frågar smäktande om Julius kan hjälpa henne lösa korsord, vilket han givetvis inte har tid med.
Magiska dansnummer
Naturligtvis blir det komplikationer och missförstånd, men det är ändå inget förutsägbart drama som utspelas. Historien trasslas ihop och till slut vet knappt Karin själv vem hon är förlovad med. Är det Julius, Harald, Kristian Tyrann eller Elvis Presley?
Underbart roliga sång- och dansnummer river ner applåder under föreställningens gång och lockar fram många skratt från publiken. Ofta. Julia Westerberg har gjort en fantastisk koreografi som verkligen får fram de olika karaktärernas våndor och känsloyttringar.
Särskilt rolig är Julius och Karins balettscen, och när Tant Eufemia hugger tag i Julius och börjar dansa tango kan publiken inte sluta skratta. Erika Ståhlman gör en strålande insats som fågelälskande, kindnypande tant, men föreställningens starkast lysande stjärna är helt klart Anders Laine. Med sitt dramatiska överspel, sin ljuva sångröst och sitt humoristiska kroppsspråk visar Laine att han sannerligen inte är någon tönt. Även om han spelar en.
”En fästmö till låns” är en klart sevärd föreställning som inte bara kommer att skingra höstmörkret, utan också värma själen länge efteråt.
