Dur-rackarna på Estlandsturné
En skåpbil fullastad med en hjälpsändning bestående av sängar, madrasser och kläder samt ukuleleorkestern Dur-rackarnas musikinstrument drog nyligen till Estland. Alla tolv Dur-rackarna åkte med och man hann med flera framträdanden under resan. (Bilden från gruppens konsert i Riisipere kulturhus.)
– Vi tänkte försöka visa att man kan skänka också annat än materiella ting. Vi ville skänka sång och musik, berättar Ole Lundberg i Dur-rackarna.
Resan startade på fredag och på lördag morgon stod en hyrd buss och tolken Lille Orlov Madsen stod och väntade i Tallins hamn. En hektisk dag med tre framträdanden för Dur-rackarna förestod.
Rörd till tårar
Första stopp var Riisipere kulturhus 50 km söder om Tallinn där Dur-rackarna togs emot av kommunstyrelsens ordförande Heiki Pajur.
– Sedan sjöng och spelade vi en timme för en publik som vi fick mycket bra kontakt med. När vi spelade låten ”Far Away in Australia” brast en kvinna i gråt. Det visade sig att hon hade en son i Australien och låten fick hennes längtan efter sonen att svämma över. Efter spelningen delade kommunstyrelsens ordförande ut gåvor: blommor och tavlor. En kvinna förärade oss en vacker matta som hon själv hade vävt, berättar Lundberg.
Hjälp till fattiga
Överväldigade av det fina mottagandet och de vänliga människorna drog man vidare till Kohila.
Kohila Turvakeskus är ett ställe som drivs ideellt av en handfull äldre damer. Verksamheten är en slags lokal Emmausrörelse. De medel damerna får in används för att hjälpa fattiga i omnejden.
– Vi blev bjudna på mycket god borstj-soppa och kaffe. Som tack spelade vi ca fyrtiofem minuter för den trevliga publiken.
Färden gick vidare till Kuusalu Kulturhus där Dur-rackarna skulle uppträda och övernatta.
– Vi upplevde en fantastisk afton. Först uppträdde vi med vårt program. Sedan fick vi order om att sätta oss bland publiken och en lokal musikgrupp spelade låtar på fiol, dragspel och bas. Sedan vidtog en förevisning av estniska folkdräkter. Därefter underhöll oss en grupp ungdomar med folkdans. Kvällen avslutades med att danstruppen drog oss med i en virvlande polonäs som fick hela Kuusalu kulturhus att skälva. Mycket trötta lossade vi madrasserna ur skåpbilen, placerade ut dem på golvet i kulturhusets olika rum och lade oss att sova. Sängarna och madrasserna lämnades sedan här för att senare föras till ett behövande sjukhus.
”Härlig är jorden”
Följande dag väntade besök i Kuusalu kyrka, en spelning på ett sjukhus och några timmars sightseeing i Tallinn. I kyrkan tog prästens fru emot.
– Hon tog oss med till församlingshemmet och där ställde sig Dur-rackarnas damer upp och sjöng ”Härlig är jorden” medan prästfrun ackompanjerade på flygel.
Sista spelningen gjordes på Valkla mentalsjukhus
– Aldrig har vi sett en sådan hängiven publik. De sjöng med i låtar de kunde och efter spelningen stod de i kö för att få komma fram och krama oss, berättar Ole Lundberg. (jk)
