DELA
© Nya Åland

”Drottning Kristina” på Dramaten

Alice Sundman skriver i månadens kulturkrönika från Stockholm bland annat om Dramatens hundraårsföreställning ”Tre Kronor” där drottning Kristina utgör den stora behållningen. (Bilden ur föreställningen tagen av Roger Stenberg.)
Ett barn skrattar. Bollen studsar, lyfter, flyger. Det är lätthet och glädje.
Så bryts stämningen. Bistra män vandrar in, klär den lilla flickan i styva, åtsnörda och mörka kläder. Allvaret rullar in i livet. Drottning Kristina har blivit regent i alldeles för unga år.
Föreställningen ”Tre Kronor”, som ges på Dramatens stora scen, består av tre historiska dramer, alla med regenter i fokus och skrivna av August Strindberg: ”Gustav Vasa”, ”Kristina” och ”Gustav III”.
”Kristina” är den överlägset mest spännande, angelägna och njutbara av de tre. Vi får möta drottningen (Elin Klinga) uttråkad, blasé och fånge i sin uppgift, men också med en längtan till något annat, viktigare och större.

Stundtals är det andlöst
vackert på scenen. Här vågar man lita till pauser, rörelse, mimik och skådespelet är fantastiskt. Det är en pjäs jag inte skulle vilja missa.
”Tre Kronor” är en närmare fem timmar lång föreställning som inleds med ”Gustav Vasa” och avslutas med ”Gustav III”. Att enbart se ”Kristina” låter sig alltså inte göra.
”Gustav Vasa” är den svagaste av de tre pjäserna. Stundtals drunknar pjäsen i en ordrikedom vars detaljer ibland är svåra att uppfatta. Och det blir så episodiskt att det kan vara svårt att hänga med ifall man inte kan den svenska historien på sina fem fingrar.

Kvällens avslutning
, ”Gustav III”, ligger någonstans däremellan. Som pjäs är den medelmåttig. Och den märkliga tidsplaceringen, med kläder hämtade från vår tid, dånande rockmusik och rosa plaststolar, känns omotiverad. Varför denna kontrast som inte tillför pjäsen något, utan snarare stör, då det moderna går stick i stäv mot det lätt högtravande språket och de historiska personerna?
De tre dramerna är en jubileumsföreställning för att fira att Dramatenhuset fyller 100 år. Med undantag för den lysande ”Kristina” är det en kväll som vare sig rör eller berör. Å andra sidan är det synd att inte se ”Kristina”. Så, i det stora hela är det en afton väl värd ett besök.

För rymdintresserade
pågår just nu en spännande utställning på Tekniska museet. I kölvattnet på astronauten Christer Fuglesangs rymdfärd har tyngdlöshet, satelliter och rymdraketer blivit något att räkna med för en bred publik.
Här kan man gå in i rum med rymdraketkänsla och få reda på fakta om rymd och rymdfärder. Eller varför inte testa en sovsäck för rymden eller sitta på en rymdtoalett? Uppmaningen på en lapp invid toaletten är tydlig: Glöm inte bort att spänna fast dig! Vad som händer för den som glömmer är upp till besökarens fantasi att klura ut.

För den som är mellan
140 och 190 centimeter lång finns en möjlighet att testa hur det känns att sväva i tyngdlöst tillstånd. Runt, runt snurrar den modiga, upp och ner, åt sidorna, bakåt och framåt. Är du för lång kan du slå huvudet, är du för kort hålls du inte kvar.
När du lärt dig allt om rymden kanske dataspel lockar, eller alla de fantastiska tekniska uppfinningar som man själv kan testa i den permanenta utställningen. Eller, för de lite yngre, lekhörnan med spökrum, rutschkana, instrument och annat spännande.

Ett tips för den
som blir hungrig: Gå rakt över gatan till Etnografiska museet, där serveras spännande anrättningar med kryddor långt från det alldagligt tråkiga.