Donner invigde litteraturdagarna
Att gå mot strömmen var Jörn Donners rubrik när han, inför fullsatt auditorium, invigningstalade på litteraturdagarna i går. Detta motströmsgående har inte gjort honom till någon besteller- eller feelgoodförfattare.
I sitt anförande filosoferade Jörn Donner en hel del kring vad som gör en författare populär. Han pekade på att Jan Guillou (som han annars är god vän med) kan samla sina kolumner till en bok som heter ”Kolumnisten” och sälja i stora upplagor. Han konstaterade också att Guillou indelat författarna i ”läsbara” och ”oläsbara”.
– Han själv och Liza Marklund hör till de läsbara.
Kändisskap
Själv verkade Donner benägen att placera in sig bland de oläsbara men menade också att det kanske inte är bara läsbarheten som avgör utan också kändisskapet.
Han konstaterade att han själv haft en enda bestseller i Sverige.
– Det var Sverigeboken som kom ut 1973 och som blev Månadens bok i den då ganska nygrundade bokklubben.
Utan nyhetsvärde
Donner berättade också om hur han för femtio år sedan blev ”Bonnierförfattare”, en som kunde komma och gå i förlagshuset som han ville och titta in till de litterära cheferna.
– Det var med boken ”Rapport från Berlin”, en bok som jag senare genom åren byggt på i sin finska version. Men när jag nu skrev till Eva Bonnier och föreslog att man skulle ge ut en ny uppdaterad version till femtioårsminnet, något som sker både på svenska och finska i Finland i höst, blev svaret att nyhetsvärde saknas.
– Är det Berlin eller jag som saknar nyhetsvärde. Jag är ju inte 25 år längre och en icke-person i Sverige.
Donner citerade litteraturkritikern Bengt Holmqvist, uppvuxen i Åbo, som konstaterat att man har svårt att ta till sig böcker som bjuder läsmotstånd.
Inte ”feelbad”
I en kulturdiskussion hade han hört uttrycket ”feelgood” och menade att Jan Guillou och Liza Marklund kanske funnit det rätta sättet att skriva böcker men tyckte ändå inte at hans eget liv kunde beskrivas som ”feelbad” trots att han ibland befunnit sig motströms.
Donner, som aldrig gått några kurser i ”creative writing” utan beskrev sig som i alla avseenden självlärd, kom också in på sitt filmskapande och sitt engagemang inom politiken. Som någon form av gemesam nämnare har han haft att motverka den historielöshet som griper omkring sig och hjälpa oss förstå sammanhangen.
Bara att fortsätta
Avslutningsvis konstaterade han att vi är produkter av arv och miljö och att han själv aldrig blivit helt vuxen.
– Och därför finns det väl ingen anledning att inte fortsätta.
Innan Jörn Donner fick taltur höll vice lantrådet Britt Lundberg ett hälsningsanförande där hon bland annat berättade om sin egen ambition att uppdatera sig inför årets litteraturdagar och läsa alla de författare som deltar – något som hon nästan lyckats med. (Några var utlånade.)
Anförandena inramades av ett musikprogram med Sofia Chanfreau, sång och piano, och Anton Krantz på gitarr och slagverk.
