Cantilena söker nya grepp
Konsert: Cantilena, blandad kör. Dirigenter: Stefan Simonsen, Andreas Karlsson, Annika Pensar. Ackompanjatörer: Guy Karlsson, Andreas Karlsson. Solister: Annika Pensar, Sören Karlsson, Susanne Salminen. Stadshuset 27.04.
Jag vill säga det genast, jag kände inte riktigt igen Cantilena i körens 30-årsjubileumskonsert. Det har naturligtvis att göra med dirigentbytet; kören har ny dirigent sedan hösten 2006, en dirigent som skiljer sig mycket från den förra.
Också en stor del av repertoaren var alldeles ny för kören. Det tar naturligtvis tid för kör och dirigent att arbeta sig samman.
Cantilena startade för 30 år sedan som ungdomskör i Saltvik med Karl-Gunnar Fagerholm som dirigent. Fagerholm är en av veteranerna inom åländsk musikliv. Han har lett ett flertal körer i landskapet, varit entusiasmerande förbundsdirigent.
Han har gjort en del körarrangemang och har även skrivit körmusik. Jag tycker kören med fördel kunde ha framfört Fagerholms mycket känsliga och vackra tonsättning av Georg Kåhres dikt ”Skönheten blir det sista” , om inte annat så som en hyllning till Fagerholm som förstås fanns i publiken.
Dirigentbyten
Karl-Gunnar Fagerholm utvecklade kören och ledde den i 15 år. 1992 tog Annika Pensar vid och ledde kören framgångsrikt fram till hösten 2006 då nuvarande dirigenten Stefan Simonsen tog över.
Kören räknar i dag 43 röster. Som i de flesta åländska körer i dag är damstämmorna i majoritet.
Cantilena har en kapacitet som inte nu kom till sin rätt. Osäkerheten lyste igenom och alltför många näsor hängde över noterna, speciellt bland herrarna. Körsång är kommunikation och bygger på kontakt, kontakt med dirigenten, kontakt med musiken. En kontakt som sedan blir den musik som möter publiken.
Det var knepigt för kören att i första avdelningen ha tre olika dirigenter, och det var med förra dirigenten Annika Pensar som kontakten kör-dirigent etablerades. Körens tre a cappella-nummer under hennes ledning levde fint.
Pensar modellerar fram musiken i sitt sätt att dirigera. Plötsligt fanns säkerheten och glädjen i körens uttryck. Ledarskapet var förstås välbekant för kören.
Ny repertoar
Stefan Simonsen och musikern Kjell Frisk jobbar tillsammans med musik.
Sex av konsertens 14 nummer var signerade Frisk och/eller Simonsen vad gäller arrangemang/tonsättning/text. Kanske lite väl stor del så här i den första konserten. Det är bra med nyskapande musik, men varför inte börja i lite mindre skala medan man ännu känner på varann?
Frisks ”Leva, leva, leva” är en kul nyhet. Men annars är det faktiskt inte fel att på en jubileumskonsert damma av några säkra gamla nummer. Nå, en riktigt gammal körklassiker fick vi i Peterson-Bergers ”Stämning”.
Trivs
Kören trivs med musikalrepertoar, det märktes i konsertens andra avdelning och i första avdelningens ”Stormskärs Maja”. Det är njutbart och lättsamt att höra. I Stefan Simonsens enkla men lyckade arrangemang av ”Anthem” ur ”Chess” kom äntligen basarna loss.
Simonsen och Cantilena har haft kort tid på sig tillsammans och söker nya vägar och grepp. Det handlar om att kunna avläsa varann, och fram för allt: att ha tid. Och tiden har de framför sig.
Grattis, Cantilena!
Till jubileer hör gratulationer och uppvaktningar. Cantilena uppvaktades av ett flertal körer och ensembler med blommor och telegram. Sång- och musikförbundet bjussade också på ett stipendium. Uppvaktningarna inledde andra avdelningen. Smart, sen fick sången klinga.
Hur ska en konsert sluta i ditt tycke? Med musik enligt mej. Man vill lämna konserten med musikupplevelsen. Tyvärr avslutades den här konserten, som många andra, med arrangörens eget rosrally, blommor hit och blommor dit i en väldigt oorganiserad och långsam process.
Att Karl-Gunnar skulle ha sin blomsterkvast var självklart. Men snälla, rappa på med kör-rosorna, och gör det smart.
Men grattis, Cantilena!
