DELA
© Nya Åland

Bok om Topelius med aktuella beröringspunkter

– En bok sprängfylld med aktuella beröringspunkter att reflektera vidare över, skriver Benita Laanti-Helander som läst Merete Mazzarellas nya bok (Söderströms/Atlantis) där Zacharias Topelius är huvudpersonen.
Lätt förvånad över Merete Mazzarellas ämnesval den här gången greppar jag boken – hon brukar välja ämnen som ligger nära och i tiden.
Jag behöver inte vara orolig, (jag menar, Topelius tillhör inte mina ikoner).
MM använder Topelius som utgångspunkt för vidare tankar och resonemang kring frågor som är rykande aktuella för både yngre och äldre: allt från uppfostran och familjeliv till det som i boken kallas kvinnovänskap samt till åldrandet.


Inre monolog
Essäromanen, till formen en inre monolog en decemberdag 1897 hemma på Björkudden, ger läsaren många tankeutmaningar. Citat ingår.
Den 79-årige Topelius är änkling sedan 12 år. Hans hustru Emelie, Milla, har fött honom åtta barn varav tre döttrar blev i livet.
Döttrarna, författaren och redaktören Toini och konstnären Eva med sin make konstnären J.A.G. Acke, som hon mött i Önningeby på Åland, bor hemma på Björkudden. Där bor även Toinis skyddsling Alta Dahlgren, en person som på olika sätt irriterar Topelius, dels genom sin påträngande närvaro men även som den som tillsammans med Toini ger röst åt framtidens kvinnor, starka motbilder till Topelius kvinnoideal. Alta blir den utomstående ifrågasättaren, kanske med Mazzarellas frågor.


Dubbelheter
Topelius lever i en brytningstid, och han har inte alltid varit ärlig i sina diktade ord. Det som ”åtit vackert” i formulering och tanke har ibland fått överskugga det han egentligen tyckt och tänkt vare sig det handlat om att ge kvinnor rättigheter eller om att stöda det finska språket.
Och när det gällt att hylla den ryske kejsaren har pennan också formulerat sig välvilligt.
Apropå det blir jag inte klok på vad Mazzarella avser med bokens titel ur visan ”Ingen oro, igen sorg, kejsarn bor i Petersborg”. Var ZT trygg som medborgare i och med sin ryssvänlighet, eller satt makten så långt borta? Nej, makten är väl alltid nära.
I författandet, liksom i Topelius personlighet, finns en dubbelhet som Mazzarella pekar på även vad gäller Topelius uppfattning av sin könsidentitet. Han skriver också om skam och lust.


Distansskapande
I monologformen låter Mazzarella sin Topelius genomgående formulera sig i en rätt knölig pronomen-form; ”Igen hade man drömt om dem och först var de så vita, så vita att det lyste om dem”, lyder första meningen i boken. Läsaren vänjer sig rätt snabbt med detta ”man” i subjektsform.
I valet av pronomen finns i och för sig också ett avstånd, den distans jag tror Mazzarella vill förmedla i den åldrandes tillbakablick.


Det milda våldet
Hur präglade är vi av vår barndom och vår uppfostran?
Mazzarella-generationen och min egen är behäftade med en viss uppfostran i topeliansk anda. Vi skulle behaga, tycka om, lyda, vara till lags, allt i paritet med topelianska ideal som vi fått i oss via äldre generationer. Det tar tid att bli fri att vara sin egen röst.
Detta att behaga, att vara till lags, att ständigt upprätthålla kvinnligheten och aldrig tillåta sig att tänka, reflektera och agera självständigt, är med Topelius ord att ”förverkliga kvinnans bestämmelse”. Något han idogt förfäktar.
Han drar upp kvinnlighetens gränser” och talar om ”den sanna kvinnlighetens uppgifter”. Den timide sagofarbrorn gör inget annat än förtrycker sina kvinnor med sin förkvävande kvinnosyn. De vantrivs, medvetet och/eller omedvetet, i sin kvinnoroll. Mazzarella pekar på deras många sjukdomar.
Kanske man kan tala om det milda våldet och den ofrivilliga lydnaden? Ödmjukhet var ju ett förhärskande begrepp man var uppfostrad till, också.


Talade för kvinnorna
Men, var det inte Zacharias Topelius som uppmärksammande och uppmuntrade Emma Irene Åström att utbilda sig? Ja, för all del, men hon skulle ju ÄNDÅ veta sin plats, den lilla%u2026
Var det inte ZT som lät sin dotter Eva frisinnat delta i Önningebykolonins konstnärsgrupp? Ja då, men med baktanken att skämma bort henne lite för att få behålla henne hemma. Hon var ju i alla fall över 30 år%u2026 Men visst var han lite orolig för att hon skulle ”förvilla sig bland realismens sophögar”.
Förvillelsen blev förälskelse. Eva och J.A.G. Acke blir ett äkta par och den friska luften och glädjen i den åldrande Topelius liv. Och pappa kan vara nöjd vad beträffar Eva och konsten, hon lägger penslarna på hyllan.
Frikyrkliga dottern Ainas borgerliga vigsel får pappa Zacharias att fundera över konvenans och moral.


Okända Toini
Dottern Toini, som inte ägnas en endaste rad i uppslagsverket Finland, ger ut boken ”I utvecklingstid. En berättelse om flickor” år 1889 under pseudonymen Tea.
Hon redigerar tidskriften Nya Trollsländan (ett uppdrag av pappa ZT) och hon är aktiv i kvinnoföreningen, kräver rösträtt för kvinnor.
Hon behöver livsrum, uttrycker och bearbetar egna identitetsproblem i sina texter. Hon har ett utanförskap i och med en hörselskada. Hon är musikalisk och tar sånglektioner vid musikakademin.
Toini, frianden med sin idé om kvinnovänskap, ger pappa bekymmer. Ofta antecknar han i sin dagbok ”Bekymmer för Toini”. Men pappas inskränkthet ger även henne bekymmer. Pappa med sin dubbelhet som kanske borde förstå?
Toinis språkrör Hanna i debutromanen säger det som är väsentligast för Toini:
– Och så flickor /%u2026/ skola vi minnas att vi är främst människor och därnäst kvinnor, man vill så gärna inbilla oss motsatsen.
Toini tar avstånd från äktenskapet som försörjningsinrättning och från föraktet för den ogifta kvinnan. Hon ser andra möjligheter än faderns familjeidealisering.
Vill man läsa mera om Toini Topelius rekommenderas Lisbeth Stenbergs artikel i Historiska och litteraturhistoriska studier 82, utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland.


Om åldrandets ensamhet
Merete Mazzarella uppehåller sig vid många av Topelius tankar och iakttagelser om åldrandet och ålderdomen med sin ensamhet. Vi tar några citat.
– Gamla människor var i grunden ensamma för också om de var omgivna av unga människor var de ensamma med sina erfarenheter. Gamla människor har varit unga och minns hur det var. Unga människor har aldrig varit gamla. Det var en avgörande skillnad.
– Och det var inte bara enskilda döda människor man saknade utan sätt att vara, sätt att tala som inte fanns mer.
Ja, så säger väl den som har upplevelsen.


Aktuella frågor
Ingen stor bok till volymen, men som vanligt när det gäller Mazzarella sprängfylld med aktuella beröringspunkter att reflektera vidare över.
Topelius var en man av sin tid, levde i ett brytningsskede vad gäller kvinnors rätt och möjligheter till eget liv. Han var ett barn av sin tid och mer eller mindre tvungen att leva ett visst tröttande rollspel.
Boken avslutas med Mazzarellas kommentarer, kommentarer som ger många infallsvinklar.
Det är alltid trevligt med en bok som ger historisk kunskap och stoff till tankar på evigt aktuella frågor. Man kan alltid diskutera kvinnoroller, åldrande, självkänsla, påverkan, ja allt som faktiskt ingår i ett vanligt liv.
Men varför MM, som hon säger i kommentarerna, i framtiden mer och mer skulle identifiera sig med den Topelius hon skrivit fram i boken har jag svårt att förstå. Vi får vänta och se vad som är gemensamma nämnaren.

BENITA LAANTI-HELANDER