Bodarna som skulle bli bygdegård
I Finström Strömsvik står sedan 1930-talet två 1700-talsbodar som skulle utgöra grunden till en bygdegård och en forskning i hembygdsvård och hembygd.
Jan Karlsgården kom emellan, men bodarna står kvar.
Det kunde ha blivit Finström Strömsvik som fick vara hembygdsmuseum på fasta Åland istället för Jan Karlsgården.
Under 1930-talet flyttades två 1700-tals bodar från gården Södergårds i Finström Torrbolstad till Strömsvik. De placerades vid Ålands folkhögskola på beslut av Jan Erik Eriksson, som var föreståndare för Ålands folkhögskola under tiden 1930-1968. Han var också etnolog och ordförande i Ålands folkminnesförbund och engagerad i att skapa en åländsk bygdegård.
Redan hans företrädare på föreståndarposten, Verner Eker, hade visioner om att starta hembygdsvårds- och hembygdsforskning vid Folkhögskolan. Man ville bredda insikten hos ålänningarna om vad naturen, kulturarvet och kulturmiljön betyder för den egna kulturen och identiteten.
I början fanns tre aktuella placeringsalternativ för bygdegården och ett av dem var enligt Ekers förslag Folkhögskolan, som verkade på Strömsviks gamla säteri i Finström. Eriksson hade Ekers vision i minnet när han flyttade de gamla bodarna till Strömsviks marker som en början på en större museianläggning.
Placeringen av bodarna var genomtänkt skriver museibyrån i sitt utlåtande om bodarna. I anslutning till dem fanns en gammal, äppelträdgård och i närheten låg ett höggravfält från yngre järnåldern med ett äldre ekbestånd.
Eleverna på Folkhögskolan skulle få en hembygdskänsla av bodarna och bodarna skulle utgöra bakgrunden för folkloristiska fester. Man fyllde också bodarna med gamla bruksföremål, bland annat Carl Hinderssons slädar och bemålade kistor. Föremålen fanns i parboden ända till år 2009.
Men det blev inget hembygdsmuseum i Strömsvik, i stället blev det Jan Karlsgårdens friluftsmuseum i Sund Kastelholm. Men bodarna i Strömsvik står kvar.
Läs mer i papperstidningen!
