Älskar musik och komik
Senast Babben Larsson besökte Åland var hon 18 år gammal och hade precis tagit studenten. 34 år senare är hon här i ett helt annat ärende. Hon ska nämligen uppträda på Alandia Jazz-festivalen.
Nyan får sig en pratstund med jazzsångerskan, komikern och tv-profilen.
De flesta ålänningar förknippar Babben Larsson med stå upp-komik och tv-program. Att hon sjunger jazz är kanske inte lika välbekant.
– De senaste tio åren har jag faktiskt sjungit en hel del. Varje sommar brukar det bli minst en månads turné. Orsaken till att jag hamnade här var att Fredrik Erlandsson kontaktade mig och frågade om jag ville sjunga i hans storband, säger Babben.
Babben har ingen formell musikalisk utbildning. Då hon blev tillfrågad om hon ville sjunga med ett gäng blivande proffsmusiker kändes det till en början läskigt, berättar hon.
– Jag kände mig som en katt bland hermeliner då jag kom dit och skulle sjunga med människor från en av de främsta musikutbildningarna i Sverige. Men samarbetet har fungerat utmärkt och vi lyckas förstå varandra.
Om jazz och komik
Babben ska inte bara sjunga under föreställningen. Hon ska vara rolig också. På frågan hur kombinationen jazz och komik fungerar ger hon svaret:
– Utmärkt. Jag tycker det finns för lite humor i jazzen idag. Många av de äldre jazzpersonligheterna hade en humoristisk profil, som till exempel Louis Armstrong eller Frank Sinatra. Dagens jazz däremot är väldigt seriös. Musikerna är suveräna, men kanske inte direkt humoristiska. Ibland slår det seriösa över och blir pretentiöst.
Att många kommer för att lyssna till ditt mellansnack råder det nog inga tvivel om. Men vad anser du själv att är mest ”Babben” – musik eller komik?
– Det går nog inte att välja. Det är båda lika viktiga sidor av mig, svarar hon.
Varför jazz lockar
Babben Larsson berättar att hon gillade swing som ung, vilket var ovanligt bland ungdomar på hennes tid.
– Då jag var i sjuttonårsåldern var det väldigt mycket allvar på scenen. Det var giganter som Elton John och Pink Floyd, det var symfoniska prettoband eller progg. Disco började också slå igenom. Att lyssna på swing vid den tiden var konstigt. Men jag gjorde det.
Babben berättar att det gick en serie på svensk radio vars soundtrack man kunde köpa på vinyl.
– Jag fastnade så för de där gamla låtarna. När jag städade för en tid sen hittade jag ett gammalt skrivblock fullt med låttexter. Jag satt alltid och lyssnade igenom skivorna och plockade ut texterna.
Babben berättar att texten i låtarna alltid har varit mycket viktig för henne.
– Jag är textfixerad. Jag vill berätta en historia med mitt sjungande. Texterna beskriver oftast något vackert. De handlar inte om bomber som faller, utan om kärlek på avstånd. Man sjunger om hur det är att sitta hemma och vänta och längta efter den som är borta.
Sjunger du jazz på gotländska?
– Nej, mycket sällan. Det blir för corny. Jag har en del trio-låtar som jag gör på svenska, annars blir det mest engelska.
Babben säger att hon helst lyssnar på ”middle of the road-jazz”. Hon är inte så förtjust i experimentella låtar. Hon föredrar klassiker från 30-, 40- och 50-talet, vilket också syns på repertoaren för denna gång.
– Jag sjunger mest standards, men med nya arrangemang. Experimentell jazz är jag inte så förtjust i, den slår ofta över i solo-onani tycker jag. Jag vill att det ska vara lättlyssnat och svängigt. Spelglädjen är viktigast. En av mina favoriter bland jazzartister är Mel Tormé.
Lever och vill framåt
Då vi träffar Babben under torsdagen ska hon uppträda samma kväll på Islandia.
Vet du om att du ska sjunga i en ishall?
– Nej, det visste jag inte. Men isen ligger väl inte så här års? Är Åland stora i hockey eller?
Nyans fotograf svarar att det mest är fotboll som är grejen på Åland.
– Levererar ni till landslaget? frågar Babben nyfiket.
Det gör att reportern lite förvånat måste fråga:
Är du sportintresserad?
– Jag är intresserad av allt. Eller kanske inte allt. Inte saker som ligger still och är döda sen länge. Men allt som rör på sig. Det som lever och vill framåt.
