DELA

Åländskt kulturarv som turismprojekt

Utnyttjandet av det åländska kulturarvet i turismen granskas på bred front av folklivsforskare från Svenska litteratursällskapet i Finland. Resultaten redovisas i en nyutkommen bok. ”Tradition och turism på Åland – Att använda kulturarvet”, Meddelanden från Folkkultursarkivet 21. (På bilden ur boken guidar Bo Ahlnäs rikssvenska turister vid Kastelholm.) 
Den turistiska användningen av det åländska kulturarvet är tema i en bok som Folkkultursarkivet och Svenska litteratursällskapet i Finland gett ut. Bokens ambition är att belysa hur man på Åland använder kulturtraditioner och minnesmärken av olika slag för att främja den lokala turistnäringen.
Uppsatserna i boken bygger på ett fältarbete som Folkkultursarkivet gjorde på Åland under några veckor sommaren 2006. Nyan skrev om projektet när fältarbetet utfördes. Det var en grupp på nio personer från Folkkultursarkivet som kom till Åland i avsikt att närstudera den åländska turismen. Det man föresatt sig var att genom deltagande observation, genom intervjuer och insamlade av fakta syna bilden av Åland som turistmål.
De som deltog var traditionsvetare, det vill säga etnologer och folklorister, samt en historiker och en fotograf.


Åländskheten
Undersökningen avgränsades till den turism som på något sätt har anknytningspunkter till folkkultur eller äldre livsföring, det vill säga den turism där åländskheten och det lokala manifesteras eller symboliseras.
De specialområden som belyses är: Hantverkarna och turismen (Yrsa Lindqvist), hembygdsmuseerna och lokalhistorien (Monica Ståhls-Hindsberg), ortnamnen i turismens bruk (Pamela Gustafsson), de övergivna lotsstugorna (Kobba klintar) och turismen (Meta Sahlström), det maritima och turismen (Marita Rosenström), kyrkorna och turismen (Carola Ekrem), guiderna och deras berättelser (Anne Bergman). Mikael Korhonen ansvarade för en historisk exposé över turismens utveckling på Åland och Janne Rentola arbetade med de fotografiska illustrationerna.


Lokal identitet
Från början var man mera inriktad på turismen men under arbetets gång kom man också att gå in på den betydelse som kulturarvet har för ålänningarna själva.
– Det handlar inte om kulisser som man ställer upp för turisterna utan också om något som man värnar om på lokal nivå, om den lokala identiteten. Det ger också hantverkarna en lokal marknad, sade Yrsa Lindqvist in en Nyan-intervju.
I boken alltså som nu kommit ut får läsaren en hel del nya infallsvinklar på Åland och hur den åländska identiteten tas till vara och utnyttjas inom turistnäringen. Projektet är också intressant eftersom folklorister och etnologer här tar sig an nutiden i stället för att samla in uppgifter om gamla seder och bruk. Mycket i boken känns fräscht och ger nya insikter.


Guider levandegör
Anne Bergmans deltagande observation av det arbete som de åländska turistguiderna utför med att levandegöra historien och kulturarvet hör, enligt min mening, till det mest läsvärda. Hennes slutord visar också på det ständigt fortgående flöde som det här är fråga om: ”Lika säkert som att midsommarstångens blommor vissnar alla år är att stången får nya fräscha blommor och blad följande år.”

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax