DELA
© Nya Åland

VICKA INTE PÅ STOLEN! SITT I BÅTEN, FÖR FAN!

Det luktar lite språkdebatt på Åland.
Samtidigt närmar sig landskapsdagarna i Helsingfors.
Det är ingen bra kombination.
Vi som var med år 1996 vet hur det kan gå när det går riktigt åt helvete.
Nångång under vårvintern 1996 tog Jutta Lemberg-Lindqvist (s), i Jomalafullmäktige upp frågan om riktigheten i att tio ungar på dagis i Sviby sjöng finska sånger.
Nu börjar du kanske minnas.
Det ena gav det andra. Kommunstyrelsen kopplade in landskapsstyrelsen, kanslichefen Peter Lindbäck skrev ett utlåtande som feltolkades (?) av kommunstyrelsen och finskiset förbjöds med omedelbar verkan.
Debatten gick het i våra tidningar. Sen nappade Husis, Iltalehti, Iltasanomat och Hesari och så var det hela plötsligt en rikssak.

Finsk och finlandssvensk press ömsom rasade mot, ömsom skrattade åt kollpittarna på Åland som trodde att deras svenskspråkiga landskap skulle gå under för att några ungar sjöng Imse vimse spindel på finska. En halvtimme i veckan.
Mitt i vårt badwillskapande öppnades Ålandsdagarna på Senatstorget i Helsingfors. Ägnade att skapa goodwill.
De blev en succé.
Så sa iallafall arrangörerna.
Jag vet bättre; Ålandsdagarna stank!
De stank av inskränkthet, intolerans och dumhet. Allt åländskt stank i Riket de här veckorna. De hatiska svenskätarna stack upp sina fula trynen som var lika fula som åländska finskätares.
Vi som jobbade i Helsingfors, vi som kom hit varje vecka och satt på en finlandssvensk eller finsk arbetsplats, vi kände stanken.

Jag som satt på finska affärstidningen Kauppalehti – mitt bästa språkbad någonsin – fick plötsligt finna mig i att hela den goodwill kring Åland jag byggt upp på redaktionen – vi är alla små ambassadörer på våra arbetsplatser, mycket viktiga såna – rasade ihop som ett korthus.
Det tog åratal att helt återbygga den goodwillen.
Det är därför jag bävar inför landskapsdagarna i juni.
De blir de största och finaste som någonsin hållits. Massor av frivilligt arbete och massor av skattemedel läggs ned för att visa upp vårt Åland.
Mitt önskemål är att få möta det moderna Åland – hellre Bondbrud än bondbrud – det framåt, internationella, duktiga samhälle som med hårt och idogt arbete byggt dagens välstånd.
Men allra mest vill jag slippa stanken från 1996.
Jag vill slippa skämmas.

Därför kommer jag nu med ett gott mossewallénråd till er, alla ni i såväl koja som slott, fullmäktige som lagting, som slipar argumenten för att kasta er in i språkdebatten; VICKA INTE PÅ STOLEN!
SITT I BÅTEN, FÖR FAN!
Åtminstone fram till till midsommar.
Sen blir det varmt och ingen orkar höra på dumheterna.
Spara argumenten till höstens valdebatter. Då sparar ni samtidigt skattemedel.

PS. Det är 11 år sedan de tio Svibybarnen utsattes för övergreppen med Hämä-hämähäkki-sången.
Vad blev det av dem?
Blev de finskspråkiga?
Kan tom para lite venska?
Kan tom vörstå?