DELA

Så du är ingen feminist du?

Min största farhåga när det kommer till att inkräkta på Fred Forsells spaltutrymme på fredagar, är att folk ska stöna högt.
”Åh neeej”, flåsar de. ”Den här veckan är det ju inte rolig manlighetsfredag med Fred, utan tråkig feministfredag med Linnea”.
Tidningar smälls ihop, slängs i högar, eldas i bokbål runt om på Åland. Alternativt lindas runt fula glasföremål och skeppas till ”välgörande ändamål”. Eller Sibirien. Eller vart som helst bara man slipper se fanskapet. Ungefär.

För jag är ju, som man brukar kalla mig, en kvinna.
Eller en hysterisk kärring, om man hellre föredrar det.
Och kvinnor, eller kärringar, är ju ett jädra pack, det vet vi alla sen gammalt. Vi är inte roliga. Vi bara gnölar och tjatar på våra stackars slapphänta, hamliga… Nej, förlåt. Gnäller och tjatar på våra stackars driftiga och handlingskraftiga män. Skriker dem i örat när de försöker dricka öl i godan ro efter en hård arbetsdag. Gnäller om att vi också vill sitta i styrelser och bli inkvoterade…
Nej, vänta nu. Rätta mig om jag har fel här.
Ofta är det ju faktiskt MÄNNEN som påpekar att kvinnor gapar med sin frånvaro i styrelser. Att kvinnor inte ”tar för sig” tillräckligt mycket. Att kvinnor visst får vara med, men att de inte VILL fatta beslut och så vidare.
”De har så mjuka armbågar att de inte kan ta sig fram”, säger männen och lägger pannan i bekymrade veck.

Förlåt nu,
men jag brukar tänka att det är väl KLART att kvinnor INTE vill sitta med i styrelser med en massa knubbiga gossar i för trånga kostymer. Tänk vilken mängd gnäll och tjafs man skulle få höra hela dagarna.
Ponera att man skulle diskutera i en styrelse om huruvida en hylla ska skruvas upp på väggen. Bara en så enkel sak. Så säger kanske den enda kvinnan i denna nämnda styrelse att hon tycker att det vore bra om hyllan satt på väggen ovanför kaffemaskinen. ”Så kan man hämta viktiga pärmar samtidigt som man tar en kopp kaffe med sig.”
Kakafoni kommer utbryta, jag lovar dig.
”Jamen allt som kan gå fel då”, tjatar karlarna. Väggen är för tunn, gips kan hamna i kaffet, skruvdragare är på vift, hyllan är inte tillräckligt massiv för att hålla pärmarna, och sist, men inte minst så vet ju kärringar ingenting om sånt där.

Vi pausar här. För det där med kärringar som inte vet nåt känner vi alla till. Om en kvinna har problem med sin bil så kan man slå sig i backen på att man får höra:
”Vad är det för fel på den då? Förutom att den är KÄRRINGKÖRD?!” Möhöhöhö, lårdask och gapflabb.
Om en kvinna inte får kopieringsmaskinen att samarbeta:
”Har du tryckt på ON DÅ?!” Möhöhöhö, gubbfläsk och gaplapp.
Om en kvinna meddelar att diskmaskinen gått sönder:
”Vi behöver ju ingen! VI HAR JU DIG!” Möhöhöhö, gubbslem och haklapp.

Ja, nu överdriver jag. Givetvis. Ja, jag är ironisk. För tänk om folk skulle få för sig att jag är FEMINIST!
”Jag visste det!” tjuter folk och slår ihop tidningen. ”Den där jädrans vänsterblaskan som ska pracka på en sina jädra värderingar om jämställdhet! Hon är en av dem!”
Folk kommer att tro att jag kommer raka av mig allt hår på huvudet och silvertejpa det under armarna.

Det kan jag lova på heder och samvete att jag inte gör. Men…
SJÄLVKLART är jag feminist! Jag är GIVETVIS för jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag tycker ABSOLUT att pojkar och flickor ska ha samma rättigheter och förutsättningar. Jag tycker inte att det SPELAR NÅN ROLL om en människa står eller sitter när HEN kissar.
Däremot tycker jag det finns allt för många puckon här i världen som HÖGLJUTT hävdar att de absolut inte är några rabiata feminister. För vad säger man med det?
Jaha, så du är ingen feminist du?
n Du tycker att kvinnor är lägre stående varelser?
n Att männen är härskarna, hämnarna, härförarna?
n Att städning sitter i kvinnogenerna?
n Att ynkliga, hamliga, barnsliga, otrevliga, översittare till män är ett ideal att eftersträva?
Vem är det då som är mest konstig? Du eller hon med silvertejpen under armarna?

Förresten.
Jag lovar att det hela skulle sluta med att kvinnan i styrelsen skulle skruva upp hyllan själv och sedan gladeligen försvinna därifrån illa kvickt. För det är ju det som är skillnaden för både män, kvinnor och kreatur: Om man blir respekterad för den man är, istället för det man gör, säger eller har hängande mellan benen, blir allting så mycket bättre.
Om man inte blir anklagad för att vara en tråkig kärring kanske man kan överraska folk genom att vara en rolig kvinna.
Ibland i alla fall.