Om lyxstress och lösa förbindelser
Det kan ju tyckas förment av mig att klaga över det här, men jag gör det ändå:
Jag har för många vänner.
Särskilt på fejan. Jag kommer inte ihåg vilka alla är, än mindre hinner jag höra av mig till dem.
Att ha för många vänner är ett lyxproblem. En lyx som i vårt överflödssamhälle har blivit allt fler människor förunnat (tillsammans med platt-teve, Ipod och kravlöst sex).
Att ha för många vänner kan jämföras med att äga en stor fastighet. En lyxvilla på fyrahundra kvadrat. På bottenvåningen kan man springa från köket till matsalen till vardagsrummet till teverummet till hallen och ut i köket igen. Runt, runt, runt, över parkettgolv, förbi bokhyllor, öppna spisar och höga fönster.
Lyxvillan ger dig stor rörelsefrihet. Och överallt känner du dig som hemma, du kan hoppa in i vilken vrå som helst och ropa ”morsning korsning”. Och ingen kommer undra vad du i herrans namn håller på med.
Men bara för att denna enorma byggnad – eller ditt sociala nätverk – råkar vara i din ägo, så ska du inte inbilla dig att du har ditt på det torra. Tvärtom måste huset ständigt underhållas. Annars faller taket in, oljepannan slutar stånka och vattnet fryser till is i ledningarna. Vänskapen stelnar till ett kyligt: ”Häj, va görs? Hur gårde? Jaja. Jo häj.”
Ja, en rad tråkigheter uppstår om du har fler relationer än du mäktar sköta om:
1) Du hinner inte svara på mejl, sms, brev eller facebookinlägg
2) Du gör en lista på alla mejl, sms, brev eller facebookinlägg som måste skrivas
3) Du gömmer listan eftersom den gör dig ofokuserad
4) Du får en svart tunga när du ljuger om varför du inte har svarat på mejl, sms, brev eller facebookinlägg
5) (Det svarta går inte att borsta bort. Däremot trillar smaklökarna av)
6) Mitt i sinnesförvirringen glömmer du bort din mammas, dina bästa kompisars och dina låtsassyskons födelsedagar
7) Och din pappa kallar dig för självupptagen
8) Till råga på allt råkar du dubbelboka och blir tvungen att ställa in en fikadejt
9) Och du får som en tennissocka i halsen när din fikakompis låter besviken på rösten
10) Stressat möblerar du om i schemat så att kaffet kan drickas i månaden därpå
11) Samtidigt som du funderar på hur du ska hinna tenta av din kurs och jobba extra och hitta ny lägenhet – när du nu inte gör något annat än fikar
Orsaken till att jag dryftar detta just nu, är att jag spenderat två veckor på Åland och känner mig fullkomligt utpumpad av all flyktig, social aktivitet. Livet är en fest på med tre kilo mascara halka runt i snön mellan inflyttningsfest fika stockholmstripp julafton indigo efterfest fika Aliaskväll släktmiddag nyår bakishäng filmkväll fika förfest indigo help me hem.
Med facit i hand kan jag konstatera: Jag har träffat många, men umgåtts med få. En majoritet av de jag känner är sådana som jag ser cirka två gånger om året. Då är vi fulla på en viss bar, klänger runt varandras halsar och gråter några tårar. Sedan går vi väl vidare, glömmer bort varandra igen.
1) Du tänker: Det är rätt få vänskaper som ges utrymme att fördjupas
2) Du anar att ett tak läcker någonstans
3) Du känner dig inte riktigt som hemma
