När kulturtidskrifter offras för sparkrav
I början av februari berättade en artikel i Nya Åland om hur minskade anslag gjort att Mariehamns stadsbibliotek för att spara sett sig tvunget säga upp prenumerationerna på hela 41 tidskrifter. Framför allt drabbas, enligt artikeln, ”små kulturtidskrifter med få läsare”. Den som nu sätter sig i bibliotekets tidningsläsesal kan se att det finns hyllutrymmen som gapar tomma efter den verkställda utrensningen.
Tar man sig en titt på listan över de 41 borttagna så möter man en blandning av såväl svenska som finlandssvenska, finska och internationella tidskrifter. Listan börjar med Altair och Auto Motor & Sport och slutar med Vene och Wired.
Däremellan ryms tidskrifter som Der Spiegel, Figaro, Karavan, Kaks plus, Land, Sköna hem, Svenska Dagbladet och Sveriges natur. Men också en rad kulturtidskrifter som de svenska Axess, Lyrikvännen, Lira och Ordfront Magasin och de finlandssvenska Horisont, Finsk Tidskrift, Nya Argus och Ikaros.
När det gäller de finlandssvenska kulturtidskrifterna kan man tala om en verkligt betydande förlust. Ny Tid får vara kvar men i övrigt försvinner i stort sett hela den finlandssvenska kulturtidskriftsfloran.
Att man inte längre kan läsa Lyrikvännen eller Ordfront Magasin på stadsbiblioteket är illa nog men de rikssvenska kulturtidskrifterna har ändå tillgång till en större marknad och är mindre sårbara. Att alla de gamla finlandssvenska kulturtidskrifterna: Horisont, Finsk Tidskrift och Nya Argus, samt det relativt nya tillskottet Ikaros, inte längre får försvara sin plats bland tidskrifternas antal är värre. Med detta beslut putsas de och deras innehåll av konst-, litteratur- och samhällsdebatt bort ur biblioteket och – får man befara – i många fall även ur biblioteksbesökarnas medvetande.
Finsk Tidskrift (åtta nummer per år) är Finlands äldsta kulturtidskrift grundad redan 1876, Nya Argus (tio nummer per år) började utkomma 1907 och Horisont (fyra nummer per år) kom till 1954.
Vem sörjer att de inte längre har någon plats i Mariehamns stadsbibliotek? Kanske inte några stora läsarskaror. Men vitsen med ett bibliotek är väl att man just där skall kunna finna också annat är det som brukar kallas ”läsgodis”. För små tidskrifter med begränsade resurser för marknadsföring är det också en fråga om synlighet, om att ha en plats i samtiden. Ja, att finnas.
I Finsk Tidskrifts 120-årsnummer 1996 skrev dåvarande huvudredaktören Tage Kurtén: ”Det är i spänningen mellan likgiltighet och fanatism som varje upplyst människa och varje kulturtidskrift har sin plats.” Frågan är om inte likgiltigheten är den värsta åkomman. För de små kulturtidskrifternas del går den hand i hand med osynliggörandet.
Nu är Mariehamn naturligtvis inte den enda kommun i landet där budgetpiskan viner. Också över kulturen. Men ståtar man med ett av landets lägsta skattören så borde det rimligen gå att välja andra vägar.
Jan Kronholm
