DELA

Man blir så lätt moderat

Jag sitter och stirrar på den där omtalade krognotan och försöker bli upprörd.
Jag försöker frammana den uppretade medborgaren i mig, den rättvisekännande skattebetalaren, vännen av ordning. Gnällspiken. Surkuken.
Jag tittar på beloppen. 1200 euro på sprit. Najs. I en kvällstidningsredaktörs händer kunde det lätt rubriceras som en ”spritfest”. Men jag blir ändå inte upprörd.
Jag blundar och försöker se det framför mig: Svettiga, bukstinna politiker som skålar yvigt i fina viner, på fattiga, luggslitna arbetares bekostnad. Samma arbetare som blivit snuvade på barnaktiviteter och sophämtning och jag vet inte vad.
Men ändå. Inget händer.

Okej, en viss irritation infinner sig faktiskt när jag lusläser notan – och inser att ingen har druckit rödvin. Varför i helvete har de inte druckit rödvin? Vet de inte att man kan dricka rödvin till vad som helst nuförtiden? Man baxnar. Vilka jönsar. Jag skulle ha druckit rött. Jag skulle ha suttit där med vinblåa tänder och en flottig förrätts-kråck missjö i mungipan och skrålat ”in med mer rödvin, fröken, sätt det på skattebetalarna!” Det hade jag nog.
Jag läser notan igen.
Upprördheten kommer inte.
Någonstans inser jag att det är fel att inte reagera. Jag borde reagera.
Min teori är att det starka moderattryck jag lever under här i Sverige slutligen har börjat ge resultat: Jag blir inte upprörd eftersom jag inte drabbas personligen.

Man blir så lätt moderat här i Sverige. Blått är det nya svarta. Och som moderat inser man att man ska sköta sig själv. Det är mitt eget ansvar att bli rik. Det är bara att göra rätt val – individens frihet och allt det där. Det gäller bara att välja rätt utbildning, rätt jobb och sen välja en tillräckligt hög lön så att man har sitt på det torra och inte behöver tänka så mycket på andra. Rätt enkelt faktiskt.
Sen kan man unna sig att sitta och dricka vin och skratta igenkännande åt Solsidan: ”Haha. Det är ju precis så där det är för oss som har valt att ha en god ekonomi. Undrar varför inte alla har valt så?”
Och om man inte vill välja en god ekonomi är det också okej. Då förtjänar man rätten att dö ensam och fattig i sin lilla lägenhet, begravd under en växande hög av reklam för billig hemelektronik. Där får man ligga i fred tills man börjar lukta, och då kan grannarna välja att göra något åt saken om de vill. Valet är fritt.
Det är väl så på Åland också. Fattiglappar får skylla sig själva. De har valt fel någonstans längs vägen. Dumt gjort. Och nu sitter de och klagar på att några tusenlappar har gått till sprit, istället för att klandra sig själva för att de inte är rikare.
Kanske har jag blivit lite för blå i hjärtat?

Det är därför jag blir så glad när jag läser om Röd ungdom. Unga som engagerar sig för andra, det är ju fantastiskt. De hade nog inte suttit där med kråck missjö i mungipan, de hade säkert inte beställt in mer vin. De kanske fortfarande är bra människor som bryr sig om sin nästa, till och med innan nästan dör och börjar lukta.
Heja, Röd ungdom. Häng i så länge ni orkar. För mig är det för sent. För jag är fortfarande inte upprörd.
Den där spritfesten drabbade ju inte mig.