DELA
© Nya Åland

Lägg ner internet

Nu tågar vi ut ur Facebook. Allihop! Kom igen!
Vi släcker ner Twitter också. Och Myspace. Bort. Vi drar, kom igen nu.
Allvarligt, vi måste ta ett snack om det här med internet. För sanningen är följande:
Vi kan inte hantera internet.
Så vi borde nog lägga ner det nu.
Hemskt ledsen. Så är det.
Vi är alldeles för korkade, kanske alldeles för mänskliga, för att kunna bete oss på ett så fritt och fantastiskt forum.
Vi är för elaka och för självupptagna för alla bloggar. Vi är för missunnsamma och skrytsamma för Facebook. För småaktiga och jävliga för alla diskussionsforum som finns där ute.

Kanske ni såg ”Uppdrag granskning”
häromdagen, på SVT? Det handlade om en fjortonårig tjej som blivit våldtagen på en toalett på sin skola. Av skolans populäraste kille. Ändå hade hon mage att ta illa upp och göra rättssak av det.
Det skulle hon inte ha gjort. Ingen kunde tänka sig att en så trevlig kille som han skulle bemöda sig att ens hala fram kuken för en så oansenlig liten nobody som hon.
Så hon blev hatad och förföljd. Framför allt på Facebook.
Hon kallades hora och fitta, hon skulle sprättas upp och hon skulle mördas. Och det var både fjortisungar och vuxna som hotade.
En stolt stund för den datoranvändande mänskligheten.
Alla jag pratar med verkar förresten ha ett infekterat förhållande till Facebook. Alla som är med där tycker att ”alla andra” missköter sig: ”alla andra” skryter med ändlösa rader av bilder på sina nyrenoverade, svindyra köksöar, ”alla andra” tjatar om sina jävla ungar eller barnbarn HELA TIDEN, ”alla andra” skriver korkade, onda påhopp på andra användares väggar och ”alla andra” beter sig som limsniffande, uppmärksamhetsknarkande skitungar i största allmänhet.

Det är något mögligt med alltihop
.
Inte ens i de vänligaste sammanhang kan folk bete sig. När en av mina vänner blev pappa lade han i sitt kärleksberusade lyckotillstånd ut en bild på sin några timmar gamla son på sin blogg.
Inte så smart, men kanske förståeligt.
Det dröjde inte länge förrän den första hatiska kommentaren dök upp: ”Fy fan, vilken ful jävla apa till unge.”
Kompisen spårade upp IP-adressen.
Den gick till en sjuksköterska i Skåne.
En vuxen kvinna.
Den elaka, ruttna, asiga skiten sipprar alltid fram till slut. För folk är elaka, ruttna och asiga. Förstås inte alla och inte hela tiden, men tillräckligt många, tillräckligt ofta, för att man ska få en fadd smak i munnen efter en stunds måfå-surfande. Man behöver inte anstränga sig, hat, dumhet och äckel finns i nästan varje kommentarsfält och forum.
Fördelarna, det vackra, med internet är många.
Men nackdelarna är inte tillräckligt få.

Det är inte internets fel. Det är vårt fel.

Så kom igen nu. Vi lägger ner skiten på måndag. Vi säger ”hejdå” till våra sociala nätverk, drar ur kablarna, stänger av modemen och viker ihop laptopparna.
Sen, när vi har vilat ett tag, då startar vi upp igen. Förslagsvis den första januari 2015 eller så. Då nyinviger vi internet, med pompa och ståt, champagne, röda kinder och stora ord.
Och då, gott folk, har vi lärt oss av våra misstag – och gör allt mycket, mycket bättre.