DELA
© Nya Åland

Försäljarna stod med rumpan bar

Ibland behöver det inte vara så komplicerat. Tänk att det enda som behövs för att piffa upp ett slumrande sexliv kan vara några enkla buntband, en rulle silvertejp, lite schacklar och möjligen en karbinhake, några fästöglor, en handfull öglebultar, en och annan vridbar ringbult, en habil vinsch (givetvis), samt kanske ett par vadderade handbojor, en lekfull gagball och en bekväm men ändå stabil sexgunga. Ja, och en spänstig liten läderpiska. Och, förstås, en tålmodig partner med förkärlek för slamriga byggprojekt i sovrummet.

Det måste inte vara svårare än så.

In för den abnormt haussade premiären av BDSM-filmen ”50 nyanser av honom” har den brittiska hemmafixarkedjan B&Q skickat ut ett memo till 20 000 av sina anställda. I memot uppmanas personalen att se över lagerstatusen på buntband och silvertejp.

De ombes också vara beredda på att ta hand om fumliga, rodnande kunder med explicita önskemål, och kanske till och med läsa på lite om BDSM-sex – eller ännu bättre, läsa den erbarmliga bok som filmen är baserad på. B&Q-ledningen förväntar sig en rusning av samma dignitet som när boken släpptes 2011, då både tejp och buntband tog slut, och försäljarna stod med rumpan bar.

Man kan säga att de blev tagna på sängen. Det vill B&Q undvika denna gång.

Jag är säker på att en liknande process har rullat igång på Byggvaruhuset. Jag utgår från att de anställda är lite extra pirriga i magen och att de då och då kastar förväntansfulla blickar mot hyllorna med riktigt slitstark tejp och tänker: ”Snart… snart…”

Samtidigt svär matgrossister och livsmedelsbutiker ve och förbannelse över att det aldrig kommer någon vettig nyinspelning av ”9 ½ vecka”. När ska det bli matsexets tur att få ett uppsving, tänker de nog. Men det kan de glömma, vi lever i eko-tänkets tidevarv.

Den största synden i ett hushåll år 2015 är att slösa med mat, så att slabba med grädde i någons navel eller ömsint trycka in en lammkorv i en god väns kroppsöppning anses inte längre etiskt och moraliskt korrekt. Att göra varandra illa rimmar helt enkelt bättre med tidsandan.

Men det är inte bara järnhandlarna och kåtbockarna som slickar sig girigt om munnen inför filmpremiären. Kulturfolket älskar sånt här, att få ta ett basalt, lite brutalt ämne och syna det under lupp, att verkligen få göra skäl för kulturstödet och överanalysera skiten ur något.

I Dagens Nyheter tycker sig Ann Heberlein se ”en längtan efter symbios och ansvarsfrihet ta form”, medan krönikören och föreläsaren Sigrid Bárány tycker att E. L. James, författaren till ”50 nyanser”-trilogin, har ”reducerat BDSM till patologi och därmed spottat på den bit av 80 års sexualupplysning som gått ut på att avlägsna sjukdomsstämpeln från icke-normativa sexuella uttryck.”

Man ba, öh, okej.

Det enda man undrar är ju: Blir man kåt av filmen?

Nja. Enligt en till mig mycket närstående källa är den visserligen ovanligt utstuderad för att ta plats i det ordinarie bioutbudet. Samtidigt är den tydligen plågsamt långtråkig.

Och någonstans kryper tanken på en: Ska det vara så här jäkla krångligt att knulla, då får det hellre vara.
Fred Forsell