DELA

Köttfrossa och kondylombingo

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Här är några highlights: På den tredje dagen kom växtligheten. Dag 5: Fåglar och sånt. På den sjätte dagen skapade han människan. På den sjunde dagen tog han det lugnt. På den åttonde dagen tänkte han, ”äh vad fan”, och ringde och sjukskrev sig. På den nionde dagen plöjde han hela säsong 1 av ”House”.
Dag tio ersattes han tillfälligt av en ambitiös kille från Manpower, full av initiativ men utrustad med riktigt dålig fingertoppskänsla. I den vevan skapades en del obegripligheter, av vilka den värsta var – det vidriga ordet ”köttfrossa”.

Ordet låg sedan och skvalpade i intigheten i hundratusentals år. Ingen visste riktigt vad man skulle använda det till. Några uttråkade fariséer gick fram och petade på det med långa käppar kring år noll, men fann ingen användning för det, utan släntrade grymtande därifrån för att istället koncentrera sig helhjärtat på Mose lagar och annat lattjolajban.
Det var på det storvulna och osmakliga 1980-talet som ordet fann sitt naturliga sammanhang. Då insåg mänskligheten att man kunde applicera det i buffémiljö: ”Ät så mycket kött du orkar! Det du inte orkar äta gör vi lustiga hattar av till barnen eller kastar bort framför ögonen på stadens fattiga!”
De uppenbara kopplingarna till både sjukdom och perverst överflöd har inte stoppat ordet – trots alla tv-nyheter om svältande barn och förgiftat steroidkött som kraschat folks centrala nervsystem.

Vi som älskar kött sliter vårt hår när vi möts av det där vidriga ordet. Vi har ju redan nu dåligt samvete. Vi vet att vi inte borde äta så mycket kött. (en genomsnittsnordbo äter sexton kilo om dagen) och vi vet att köttindustrin står för hundratvå procent av koldioxidutsläppen.
Vi vet att köttransporterna sker under vidriga förhållanden, att man ibland tvingar osäkra och drogade nötkreatur att själva ratta de tunga lastbilarna mot slakterierna. Vi har alla hört talas om genetiskt manipulerade belgiska kossor som blir sinnessjuka, och som på nätterna, i skydd av mörkret, smyger sig på folk bakifrån och stryper dem. Vi vet att köttindustrin är ond och galen.
Ändå slabbar vi på med oxfiléerna och kotlettraderna. Vi kan inte hjälpa det.

Men när vi möts av ordet köttfrossa sparkar vi bakut. Det är ju att rakt ut erkänna att vårt kråssmörjande är perverst och sjukligt. Det är som att kalla en danskväll på Arken för ”kondylombingo”. Måste man vara så smärtsamt ärlig?
I sanningens namn har de flesta krögare skärpt sig – med ett stort undantag: Färjorna. Där fläskar man på med köttfrossa på var och varannan meny. Det är i och för sig inte förvånande, kryssningsbåtarna är inte direkt kända för sin sparsmakade filosofi eller subtila touch, även om Viking Lines vd Mikael Backman vill antyda det i ett pressmeddelande om nya kolossen, ms Viking Grace: ”Innehållsrika upplevelser i en sober och elegant miljö”, utlovar han.
Sober? Ok. Mikael, ni fick in 23.000 förslag på vad färjan skulle heta. Varför inte efterlysa ett nytt ord för köttfrossa?
Vi bifflovers vill nämligen kunna röja bland kadavren i era restauranger utan att känna oss som miljöskövlare.