DELA
© Nya Åland

Hemslöjd– den nya surdegslimpan?

I tidningsbutiken. I handen har jag ett glansigt exemplar av tidningen Hemslöjd. Tidigare hette den Tidningen Hemslöjden, men nu jävlar i min lilla virknål har de hostat upp sig och gjort om tidningen till ett glassigt magasin.
Jag ser vad de försöker göra. De försöker göra hemslöjd till den nya surdegslimpan. Trendig, alltså. ”Det nya svarta”, som man brukar säga när man försöker hänga med. Vilket man förstås inte gör om man använder sig av uttryck som ”det nya svarta”. Svårt, det där.
Hemslöjdslobbyn har ansträngt sig. Magasinet Hemslöjd glänser. På omslaget har de en ung, snygg och trendig klädskapare vid namn Elin Ivre. Jag har aldrig hört talas om henne, men allt är så vackert att jag genast vill lägga ner både henne och tidningen på butiksgolvet och utöva ljuv älskog. De skriver om vadmalsstampning, nålbindning och tovning på ett närmast erotiskt sätt. De skriver om vantar i finull och näverjackor som ska hålla i hundratals år och de får mig nästan att vilja trend-hemslöjda mig till en sån där långt utdragen orgasm.
Nästan.

Jag skakar av mig hemslöjdschocken och inser: De har det inte lätt, de där trendiga innerstadsstockholmarna. Speciellt de på Södermalm, där trenderna avlöser varandra så fort att man ibland bara känner vinddraget när de drar förbi. Fasen vad de får jobba. Först var det surdegslimpan. Alla skulle baka surdeg. Alla kastade sig i sina dyra stadsjeepar och vrålkörde till surdegsaffären. Sen satte de degar som de fotograferade, bloggade om och debatterade med vänner.
Men sen: Man kunde nästan höra svordomarna från de ljusa och fräscha lägenheterna på Bondegatan när tidningarna en dag förkunnade att ”hemstoppad korv är det nya surdegsbrödet”. Flera ton oanvändbar surdeg kastades i de smakfullt designade sophinkarna med ett unisont ”tjodd”. Kort därpå sladdade de dyra stadsjeeparna mot korvskinnsaffärerna i vinterhalkan.
Surdegsbloggarna försvann och ersattes av korvbloggar. Diskussionerna på Söders uttänkt avslappnade bruncher och förfester kretsade kring skinnkvalitet, stoppningsteknik och exotiska köttkryddor. Korv diskuterades ur både estetiska, existentiella och miljömässiga vinklar. Man skrattade generat åt sina gamla, pinsamma surdegsbrödsplaner.

Just nu hasar trendjägarna omkring i skidspåren – längdskidning råkar nämligen vara the grej of the day i Stockholms innerstad. Och alla har de något jagat i blicken. Vad blir det härnäst?
Det kan bli hemslöjd. Då jävlar i min lilla ribbstickning kastar de sig i de dyra stadsjeeparna, kopplar på fyrhjulsdriften och siktar på närmaste sybehörsaffär.
Men mig kommer hemslöjdslobbyn aldrig att locka över. Jag har ett alldeles för traumatiskt förhållande till syslöjd sen den där dagen … 
 …  jag gick på fyran, vi hade syslöjd. Jag gick fram till lärare Gunnel med ett virkproblem. Men innan jag ens hann öppna munnen smög M, den slynan, på mig bakifrån och drog ner mina grönvita IFK-brallor, inklusive kalsonger, till knäna.
Jag stod med en virkning i handen och visade pojkkönet för Gunnel.
Det var ingen bra dag.
Där och då förgiftades syslöjdsvärlden för mig. Och därför lyckades du inte riktigt, Elin Ivre.
Även om du var nära.