DELA

Gamla hus är en resurs

När jag reser söker jag mig gärna till städernas äldre stadskärnor. Jag njuter av caféer och restauranger i restaurerade hus och jag är inte ensam. Det är till det gamla genuina de flesta turister söker sig.
Visst slår även det ultramoderna an och särskilt under de senaste åren har modern design och arkitektur fått uppmärksamhet och dragningskraft, men då skall det vara hejdundrande arkitektur á la Dubai.

Jag har under
det senaste decenniet besökt Tallinn många gånger. Det är en stad som har mycket gammal bebyggelse kvar. Gamla stan i Tallinn är världsberömd. Och trots att man har så mycket av det goda har man även i stadens utkanter många gånger tagit vara på det gamla.
Bruksarkitektur i sten har på många platser inlemmats i moderna byggprojekt på ett häpnadsväckande sätt. Åldriga magasinsbyggnader har fått utgöra fundament för moderna påbyggnader och skapat fantasieggande kontraster.

På Åland
har vi av tradition byggt i trä. Mariehamn var tänkt att bli en stenhusstad för att inte härjas av elden, men det var endast vid fattigmansgatan Parkgatan som hus började uppföras och bestämmelsen om stenhus i resten av staden togs så småningom bort.
På 1970-talet kom rivningsvågen till Åland med full kraft. Vi måste göra om det misstag som Sveriges alla städer hade gjort. Socis revs, Miramar och dussintals funktionsdugliga trävillor ersattes av trist betongarkitektur. Man trodde sedan när rivningsmisstagen uppdagades att föraktet för den gamla bebyggelsen aldrig skulle återvända till staden. Men allt går i gen.
”Varje tid måste få avspegla sig i stadsbilden” säger man nu. ”Vi kan inte hindra utvecklingen” är ett annat argument. Inte ens staden själv föregår med gott exempel. Tvärt om, staden går i bräschen för det nya föraktet mot den gamla bebyggelsen och bygger Nya Trobergshemmet i ett tidigare ganska enhetligt trähusområde. De privata trähus som finns kvar ser minst sagt malplacerade ut i skuggan av det enorma betongschabraket.

Ett annat,
till och med K-märkt hus, är nu i skottgluggen: det gamla telegrafhuset i centrala Mariehamn. Det hindrar utvecklingen och får man inte riva huset så kan inte det moderna höghuset som ska frälsa staden från Maxingedöden byggas. Jag blir så trött.
Varför inte se det för Mariehamn ovanliga stenhuset som en resurs. Gör som i Tallinn. Ta vara på det spännande mötet mellan nytt och gammalt. Bygg det nya huset så att det gamla huset kan stå kvar, om det så ska bli helt inglasat i den nya byggnaden.

Mariehamn har
inte råd att mista ett enda gammalt hus längre. Om man inte tar till vara det som finns kvar utvecklas Mariehamn till en fullständigt ointressant medelmåttig stad som kan jämföras med vilken tråkig mellansvensk tätort som helst.
När Jannike Kihlberg i juli 2012 skrev ett resereportage i Dagens Nyheter om Åland var det just det idylliska och gamla som hon förde fram som en orsak till att åka till Åland. Nya hus med glasade fasader finns överallt, och om några år är de hopplöst omoderna. Det gamla blir som gammal whisky: bara bättre med åren.
Det har inte politikerna och näringslivet på Åland ännu förstått.

KJELL EKSTRÖM