Frågor om flaggbränning
I vissa länder går man inte omkring och bär på uppdämd vrede i onödan.
I vissa länder bränner man helt enkelt en flagga när man blir förbannad. Rakt på sak, liksom.
Ni såg säkert att det brändes en svensk flagga nyligen, i Malaysia. Jag såg det på tv: En höggradigt irriterad mobb stod framför en tv-kamera och eldade och skrek. Kanske avfyrades en eller annan bössa rakt upp i luften också. Det hade något med konstnären Lars Vilks att göra, förstås.
Jag har funderat på det där fenomenet. Det finns ju en del frågetecken kring hela flaggbrännargrejen.
För det första: Själva mobb-bildningen. Hur får de ihop det där gänget? Per telefon? Går det att föra ett sansat telefonsamtal när man är så där fly flaggbrännarförbannad?
”Hallå? Vem är det? Hallå … LUGNA DIG! Vad sa du efter Sveriges flagga? Milks? HALLÅ! Sluta skjuta i luften för fan! HALLÅ!”
Nej, då är det väl troligare att man samlar gänget med ett kortfattat sms: ”Flaggbränning (Sverige) på torget,13.00. Sugen?”
Fåniga Facebook är säkert också användbart. Där är det väl bara att uppdatera sin statusrad till ” … is burning flag today 1 pm at Swedish embassy, bring angry friend and many gasolin.”
Nästa punkt: Flaggan. Visst ser man ibland på tv att vissa arga demonstranter bränner små skitflaggor de målat på örngott eller liknande, men örngott är inte speciellt symboliskt laddade, så den företeelsen bortser jag från.
Men de stora, ståtliga fanorna – var får brännarna tag på dem? Är det tätt mellan flaggbutikerna i de ivrigaste flaggbrännarländerna? Kanske finns det en Flags R Us i varje gathörn där, med förmånliga priser på ”den arge demonstranten”-paket, bestående av flagga, bensin och tändare?
Eller gäller det helt enkelt att ha tur och kanske ha en släkting i flaggbranschen, som ibland tar hem överskottsflaggor från jobbet? Då får man nog hålla till godo med de flaggor som finns att tillgå:
”Men vad fan är det där?”
”Liechtensteins flagga, hurså?”
”Jaha, är vi arga på dem nu?”
”Men herregud! Läs på lite! Deras furste, Hans Adam II, har ju oproportionerligt stor makt! Han har ju vetorätt mot all ny lagstiftning, för höge helvete! Vi måste markera! Fram med bensinen!”
Slutligen: Kan flaggbrännandet fylla någon funktion även på våra breddgrader?
Ibland känner jag att det inte vore helt fel att ställa sig utanför riksdagshuset i Helsingfors med en bunt finska flaggor och tända på, en efter en, för en rad plumpar i det finländska protokollet:
Där – en flagga för Finlands flyktingpolitik. Wooof! Och där – en flagga för grötskallarna i Sannfinländarna. Wooof! Och slutligen – en flagga för att jag inte har råd med Nokias nyaste pekmobil. Wooof!
(Wooof = ljudet av ett vackert tygsjok som fattar eld.)
Och varför inte bli ännu mer lokal? Om jag nesligt missar Ålandsfärjan på grund av ett tryckfel i en tidtabell, kan jag då få upprättelse om jag ställer mig på kajen i Kapellskär och eldar lite med Ålands flagga?
Eller räcker det om jag hotfullt håller upp en tändare mot ena hörnet på en röd-gul-blå turistbroschyr med bilder av Bomarsund, medan en nervös sommarpraktikant från TV4 Roslagen står och filmar?
